Att bli en stor familj

 

Tänk hur annorlunda det känns att vara gravid den här gången jämfört med när vi väntade vår lilla Filippa. Då, helt ovetande om hur det var att bli förälder, ha en familj, ta ansvar för någon annan. Den totala fascinationen över vad som hände i kroppen. Jag var så lycklig och väldigt sällan orolig, varken över hur jag mådde eller hur jag skulle klara en förlossning. Var helt enkelt ung och orädd som man skall vara.

Nu, tre barn senare och med ett helt annat perspektiv på livet känns det helt annorlunda. Egentligen borde jag ju verkligen känna mig trygg vid det här laget men alla de där ljuvliga små barnen har också gjort mig mer orolig. Plötsligt känns allting så skört. Jag funderar mycket kring hur jag skall hinna med alla, vill ju verkligen inte att de skall känna att mamma och pappa inte räcker till. Samtidigt börjar de stora verkligen bli just stora och är överlyckliga över att få ännu ett syskon. Jag menar verkligen inte att de inte kommer att behöva mig men det är ett annat behov. Tid för samtal, mys och läxhjälp måste finnas där men det går att kombinera med en amningsstund tänker jag. Det fysiska behovet är ju inte så stort när de är 12 och 8 år som för Vilhelm som bara är 4 år. Där kommer vi få pussla lite mer med goset så att han inte på något vis känner sig bortglömd.

Mycket har känts ganska overkligt med den här graviditeten och det har inte varit lika lätt att ta den till mig efter våra tidigare missfall och det som hände i somras men nu har jag äntligen fått känna mer än bara lite fladder och då blir det genast mer verkligt. Mini där inne bökar omkring och berättar att den är med vad vi än hittar på. Det är verkligen häftigt att ännu en gång få uppleva allt det här. Igår när M kom hem från sin AW la han handen på min mage medan vi låg och småpratade och helt plötsligt stannade han mitt i en mening och utbrast;

Jag kände Kerstin…

Nu är ju det bara ett arbetsnamn då vi inte vet vad det är som gömmer sig där inne men magiskt var det i alla fall! Vissa saker förändras och mycket med den här graviditeten har varit annorlunda men den där lyckan och fascinationen över vad som händer i kroppen, den finns där lika starkt nu som då.

Ha en fin kväll nu!