Arkiv

Boy or girl?

Hej på er!
Städat här hemma och hittade ett magiskt kuvert i min lilla kontorshörna… Det där kuvertet som innehöll information om vilket kön vår lilla bebis hade. För er som inte hängt här så länge kan ni läsa om varför jag över huvud taget hade ett sånt kuvert här.  För så är det, vi gjorde ett aktivt val att inte ta reda på om vi väntade en liten flicka eller pojke. På grund av en miss i journalföringen framgick det vilket kön vår lilla mini hade men vi ville inte veta varför kuvertet som vi fick av läkarna förseglades och fick ett litet X på sig.
Jag tror det är en generationsfråga det där med att ta reda på vad det skall bli. Det här är ju vårt fjärde barn, en sista liten sladdis varför jag har möjligheten att jämföra. Jag var 29 år när Filippa kom och jag kan ärligt säga att ingen av våra vänner som fick barn då tog reda på könet. Vi gjorde inte iordning några barnrum och allt fixades med i allra sista stund. Filippa hade bara en uppsättning kläder inhandlat och det var såklart unisex… Ett underbart litet set som M hade inhandlat i Paris. Men mentaliteten var att inte ta ut något i förskott.
Nu ser jag fixade barnrum i v 20, lådor med rosa eller blå ballonger som flyger i luften när förväntansfulla föräldrar lyfter på locket, gender partys och fotografier av gravida magar i de mest kreativa miljöer…
För att inte tala om alla babyshowers där det firas med blöjtårtor och massa fina presenter där det oftast framgår om det ligger en liten pojke eller flicka där inne.
Den där surprisen på förlossningen ville jag dock ändå ha kvar även om jag var galet sugen på att slita upp det där kuvertet några gånger 😂 Men jag tycker nog att det ör lite kul att se att nästa generation firar sin graviditet lite mer. Jag vet ju av erfarenhet att sorgen kring ett missfall inte blir mindre för att man inte ”tagit ut något i förskott” och jag tror nog att detsamma gäller för sena missfall. Oavsett om man tapetserat och fixat med barnsängar eller inte så har man mentalt förberett sig på en till liten familjemedlem.
Hur gjorde ni?
Bara lite tankar såhär en måndagsmorgon och är lite nyfiken på hur ni tänker kring det här 😊
Ha en riktigt skön vårdag, det skall jag ha även om den innehåller en hel del snytpapper och kliande ögon just nu 🙈
Kram
Annons

När det inte fungerar

Som det låter så är det något som inte alls blev som jag tänkt mig…

Amningen

Som jag älskat att amma våra barn! Det är en sån underbart mysig stund när man verkligen får den där fantastiska kontakten. En stund för att lugna, slappna av, få ro av varandra och verkligen komma varandra nära.

Med Filippa och Lovisa gick allt sådär löjligt lätt, allt bara fungerade utan minsta problem. Med Vilhelm var det lite struligt i början men efter ett enormt tålamod och mycket kämpande lossnade allt och vi ammade i 1 1/2 år.

Inför den här förlossningen fick vi som vanligt skriva önskemål kring hur vi ville ha det och min enda önskan var att få hjälp med amningen så att det skulle gå bättre än med Vilhelm.

De första dagarna gick allt bra, precis som med Vilhelm, mjölken kom och hon hade ett bra tag. Allt kändes helt enkelt bra och vi åkte hem… Efter några dagar upprepade sig historien, mjölkproduktionen minskade och Lilian blev trött och gick inte upp i vikt. Vi åkte in för att få hjälp och kände oss lite bättre när vi kom därifrån. Bokade in ett möte på AMSAK men när jag skulle dit blev den barnmorskan akut sjuk och mötet blev avbokat. De ringde dock upp för att höra hur det gick och erbjuda en ny tid men då kändes det bättre igen och vi bestämde oss för att höras framöver om det inte vände.

Lilian vände i vikt och vi åkte till Italien som planerat. Hela tiden under den här perioden pumpade jag var tredje timme och gav på flaska varvat med amning. Ju längre tiden gick ju mer frustrerad blev hon vid bröstet, det blev säkert bekvämt med flaska men vi hade inget alternativ då hon inte alls fick i sig tillräckligt annars.

Det har varit en sån himla kamp! Så otroligt jobbigt, ledsamt och helt vansinnigt stressigt. Varje pumpning tar ca 30-45 min och sedan tar det ju en stund att ge mjölken så vi har knappt kommit utanför dörren. Hon sover på nätterna men jag är vaken och pumpar…

Precis innan vi åkte till sälen nu lyckades hon få torsk och jag svamp både i och på brösten utan att vi knappt har någon fysisk kontakt. Utöver det fick jag mjölkstockning på det bröstet som var värst drabbat. Jag fick en salva för behandling och en nässpray för att hjälpa till med stockningen. Nässprayen var ett mirakelmedel, så otroligt skönt då det är svårt att häva stockningen utan amning.

Men… Att pumpa med sprickor, sår och var är fullkomligt vidrigt! Dessutom håller det här på att bryta ner mig helt. Jag känner att jag förlorar så mycket tid av närhet och mys då jag pumpar 24/7 medan någon annan familjemedlem tar hand om henne. Det som normalt sett brukar vara fantastiskt för trygghet och närhet har blivit precis tvärtom.

Ja ni hör, det är jobbigt och så otroligt sorgligt. Ena stunden bestämmer jag mig för att nu får det vara nog, nu lägger jag ner och ger ersättning men nästa får jag sån ångest… hoppas och önskar att det skall lösa sig, att hon plötsligt skall fatta hur man gör och amma. Jag har plötsligt fått en helt ny förståelse för alla som haft problem med det här.

Tiden får utvisa hur det blir men ville bara dela med mig. Dels för att alla historier och erfarenheter är bra att delas, inte bara de vackra men också för att ni skall förstå varför jag inte hunnit svara på alla era frågor både här men främst på Instagram. De här sju veckorna har det bara funnits tid för det här, min familj och de jobb som redan varit inbokade. Men jag älskar ert härliga engagemang och alla frågor så snälla ni, om jag missat just er fråga så fråga igen!

Tack för att ni finns här, det betyder så otroligt mycket ❤

Annons

Ebbas änglar

Alla bilder kommer från hemsidan för stiftelsen Ebbas änglar.

Hej fina ni!

Idag är det internationella kvinnodagen och jag vill uppmärksamma en oerhört stark och fin kvinna samt hennes dotter som aldrig kommer få möjligheten bli den fantastiska kvinna hon hade så enorm potential att bli…

Som några av er vet drabbades min före detta kollega och chef av en enorm sorg förra året när hennes enda barn, Ebba, togs ifrån henne under fruktansvärda omständigheter den 7/4. (Ni kan läsa om det här).

Ebba var och är ett enormt älskat barn… Att leva med att förlora den person som betyder allra mest för oss går inte att förstå. Att på något vis hitta en mening med allt, med livet, efter något så fruktansvärt meningslöst och tragiskt känns oerhört svårt.

Alla bilder kommer från hemsidan för stiftelsen Ebbas änglar.

Ebbas mamma, en fantastiskt stark och varm kvinna, har startat stiftelsen Ebbas Änglar som till minne av Ebba Åkerlund verkar till förmån för barn i Sverige som saknar ekonomiska förutsättningar att utveckla sin talang och sina ambitioner inom främst det idrottsliga eller kulturella området.

Alla bilder kommer från hemsidan för stiftelsen Ebbas änglar.

Själv säger Jeanette att arbetet med Stiftelsen Ebbas änglar till minne av Ebba och möjligheten att därigenom hjälpa andra barn känns viktigt och meningsfullt. Det har varit betydelsefullt i hennes sorgearbete och hon hoppas att stiftelsearbetet på sikt ska hjälpa henne att återfå sann glädje.

Det är precis vad jag önskar henne och har gjort sen den dagen allt blev svart, när vi fick höra att Ebba gått bort.

Jag minns det som igår, vi var i Sälen för att tillsammans som familj få njuta av ledighet och skidåkning… Allt det där man bara tar för givet. Jag minns hur jag flera nätter i rad vaknade alldeles kall med en enda tanke i huvudet;

Hon kommer aldrig att skratta på samma vis igen… Jag drömde att jag stod i köket på jobbet tillsammans med Jeanette och hörde hennes öppna och härliga skratt bara för att vakna till och inse att det aldrig kommer vara lika sorglöst igen.

Av just den anledningen hoppas jag att ni hjälper mig att sprida hennes stiftelse vidare. Att ni tar med era barn på en fantastisk och oerhört betydelsefull konsert. Att ni genom en så enkel handling bidrar till att fler barn får möjligheter de annars varit utan och att ni på något vis hjälper denna fantastiska kvinna att hitta glädje igen.

Här kan ni köpa biljetter till konserten.

Till minne av Ebba ❤

KONFERENCIER:

Kristin Kaspersen
KAPELLMÄSTARE:

Krister Lundqvist
MEDVERKANDE ARTISTER:

Lisa Ajax
Vivian Cardinal
Cotton Club
Gladys Del Pilar Bergh
Anders Ekborg
Rasmus Johansson Wiborg
Albin Johnsén
Ida-Lova
Nano
Oskar Nilsson
Janne Schaffer
Sylvia Vrethammar
Ulla Vrethammar
Dansare från Kindahls dansakademi
Barnkör
Orkester

Alla bilder kommer från hemsidan för stiftelsen Ebbas änglar.

Annons

Med familjen i alperna

Alltså wow! Här är så vackert 😊 Trots att jag varit mycket i alperna slutar jag aldrig att förundras över det fullkomligt magiska landskapet. I år blir det inte mycket sus nerför backarna men en och annan promenad med vagnen och mormor har vi fått till lilla mini och jag.

Det blir inga långa turer då hon redan lyckats få sin första förkylning, antagligen helt omöjligt att undvika med tre äldre syskon i förskola och skola… Hon klarar det dock bra med koksaltlösningsdroppar i näsan och sittande sovläge. I vagnen ligger hon varmt och skönt med dunåkpåse, fluffig liten overall och mysig ullmössa så lite frisk alpluft är nog bara bra. Vi har hållit oss inne de svalast dagarna för att vara på den säkra sidan men här på bilderna var det -3 och strålande varm och skön sol ☀❄☀.

Annars spenderar vi dagarna på rummet med gos, mys, amning/pumpning och härliga samtal med mormor som stannat hemma några dagar för att hålla mig sällskap, bästa mamma ❤

På eftermiddagarna dyker alla upp på hotellet igen för lite skön apertivo med prosecco och godsaker och sedan blir det härliga och långa italienska middagar med helt fantastisk mat och goda viner.

Är så glad att vi kom iväg på den här resan till Cervinia trots att mini bara var två veckor när vi åkte. Barnen har haft superroligt med kusinerna och jag har njutit, vilat och återhämtat mig med min familj runtomkring mig. Sedan är det ju lite av en trygghet att min kära syster inte bara är världens snällaste och mest omtänksamma utan barnmorska också 😊

Hoppas ni får en riktigt härlig fredag nu!

Kram

Annons

Vår sista och alldeles magiska förlossning

Hej på er!

Tänk, nu är vi en fyrbarnsfamilj. Kan inte riktigt smälta det, så magiskt, en enorm lycka… Trots att vi varit med om det flera gånger nu så är man aldrig riktigt beredd på den där enorma kärleken som bara växer med varje barn.

Ni är så många som skickat helt underbara hälsningar till oss de senaste veckorna och jag känner en så enormt stor tacksamhet och glädje över att ha just er som följare här inne och på Instagram. Så mycket stöd, kärlek och omtanke att jag knappt kan förstå det. Ett stooort och kärleksfullt tack till er ❤ Tack för alla fina tips när jag var dålig , tack för alla peppande ord och tack för alla ljuvliga kommentarer när hon väl kom till oss.

Tänkte att ni ville höra lite om förlossningen? Den magiska… Vår sista förlossning, för så är det ju. Det blir inga fler barn här, hon är vårt sista lilla mirakel. Vi är ju båda 41 år nu så det här får ju bara ses som en enorm bonus. Tänk, den här underbara resan som började när vi var 26 år och träffades i ett varmt Barcelona. Den som gav oss Filippa när vi var 29, Lovisa när vi var 32, Vilhelm när vi var 37 och nu den här fina ljuvliga flickan samma år som vi varit tillsammans i 15 år. Jaja, svävar ut lite i min kärleksbubbla… Förlossningen var det ju😊

Det började i alla fall på kvällen den 6:e februari med att värkarna satte igång. Egentligen hade de startat redan torsdagen före men helt lagt av efter några timmar. Nu däremot var de regelbundna med 15 minuters mellanrum från eftermiddagen tills någon gång på onsdag morgon då de började komma lite tätare. Vi hade lite uppesittarkväll med barnen och tittade på när Elon Musk skickade upp sin Tessla i rymden med Spaceman i förarsätet till tonerna av David Bowie… Episkt! Fick lite feeling från när jag som 20-åring satt under takåsarna i Paris och lyssnade på den låten. Då visste jag inte alls vart mitt liv skulle ta mig, hur magiskt allt skulle bli efter bara några år, att jag skulle stå här och känna att mitt fjärde barn snart skulle komma till oss… till mig och min underbara familj.

På morgonen hade mamma och pappa kommit ut för att ta hand om alla barn och tjejerna som helt förstod vad som höll på att hända skuttade iväg till skolan med extra pirr i magarna.

Eftersom vi varit med om det här några gånger nu och jag vet att min latensfas brukar vara ganska lång gick vi omkring där hemma och väntade, hade ont, rullade höfter (som ett evighetstecken) och försökte mysa lite mellan värkarna men någon gång efter lunch kände jag att det var dags att åka in. M ringde BB Stockholm och till min stora glädje fick vi plats precis som planerat. Filippa är född i Södertälje då det var fullt i hela Stockholm när hon kom men de andra är födda på BB Stockholm och vi har haft helt fantastiska förlossningar där. Trodde faktiskt inte att jag kunde vara med om något bättre men den här förlossningen var magisk.

Med det menar jag inte att det var smärtfritt, det gör ju ont att föda barn liksom men det här var faktiskt första gången som jag helt valde att lyssna på kroppen och jobba med den istället för att medvetet eller omedvetet kämpa emot. Med Vilhelm tex så älskade jag att sitta på en pilatesboll och liksom rulla med höfterna så det var vad jag bad om så fort de bekräftade att jag var 6 cm öppen och skulle få stanna 😊 Den där bollen, lite akupunktur och lustgas gjorde precis det jag trodde att jag ville… Det lugnade ner smärtan och allt kändes plötsligt mer än hanterbart. Kruxet var att det liksom blev för bekvämt. Jag kände att det gick för långsamt, att jag skulle fastna där på bollen i flera timmar utan att det skulle hända ett smack.

Istället bad jag M sätta på David Bowie för att få lite raketfeeling från gårdagen, reste mig från bollen och började sjunga och dansa. Ok, jag hör att det där låter sjukt flummigt men det var så grymt! Med mig på mitt lilla party hade jag världens bästa personal! Barnmorskan Annika, undersköterskan Anneli och grymma grymma barnmorskestudenten Ayan. Finns det något jag verkligen rekommenderar så är det att tacka ja till studenter. De är så himla sugna på sitt blivande yrke och kommer in med en fantastisk energi och ett helt outstanding engagemang!

Ayan och jag blev bästa teamet och till tonerna av David Bowie och Håkan Hellström dansade vi ner lilla mini längre och längre ner i den där kanalen! Alltså en sån love story! Det var inte på något vis så att vi hoppade omkring där inne i rummet med händerna vevandes i luften men oj vad vi rullade höfter, sjöng och vildansade mellan värkarna. Vilken skillnad! Jag jobbade med mini istället för att se smärtan som ett hot och spjärna emot. Sedan måste jag erkänna att lustgas också är en grymt bra smärtlindring 😉

Själva krystningsarbetet var över på 8 minuter och ut kom världens finaste lilla tjej. Inte Carl-Johan som vi trodde utan en alldeles underbar liten flicka… Vi provar lite olika namn just nu och jag lovar att berätta när mini slutar heta just mini och får sitt riktiga lilla namn.

De senaste veckorna har fyllts av kärlek men också ångest och oro då amningen verkligen inte varit en lätt match den här gången. Jag har fått kämpa som aldrig förr och helt lägga undan allt annat. I natt var första gången sedan de första dagarna som hon druckit ordentligt från mitt bröst. Hoppas att jag snart kan lägga pumpen åt sidan och helt övergå till amning men tar en dag i taget. Känner att vi får ta den delen en annan gång. Nu skall jag snusa på mini och tanka mig full av kärlek❣

 

Annons