Arkiv

Bebisrutiner

Hej på er!

Vet ni, nu har vi snart haft vår lilla Lilian hos oss i fyra månader 😊 Alltså denna enorma lycka! De där första månaderna av kaos, pumpning, bröstinfektion, magknip och stress känns som bortblåsta. Tänk vad snabbt allt kan ändras.

Ni var så många här inne som stöttade mig, delade med er av era erfarenheter och det i kombination med fantastiskt fint stöd från BVC gjorde att jag till slut gav upp tanken på att amma, insåg att vi kunde komma varandra nära på ett annat sätt och på så vis hittade ett helt nytt lugn i vår vardag.

Så hur skiljer sig livet åt med en bebis som får ersättning mot de tidigare som ammat (lääänge dessutom). Egentligen inte så mycket. Som BVC sa så tillämpar man fri ersättning precis som fri amning så Lilian äter när hon vill och då myser vi. Är vi hemma brukar jag se till att vi får mycket hud mot hud och ordentligt med lugn och ro. Är vi däremot ute och rullar vagn/fikar/hänger i parken med syskonen så får det bli lite spontana lösningar där och då. Skillnaden mot när jag ammade är väl att jag då brukade ha en sjal kring mig och bebisen för att skyla mig en smula. Eftersom det inte är nödvändigt med flaskmatning får vi en fin ögonkontakt också under dessa stunder.

 

En annan sak som skiljer sig lite är väl att hon inte småsnuttar på samma vis som de som ammat. När man flaskmatar så handlar det ju mest om mat och inte så mycket om tröst och trygghet. Jag kan planera på ett annat sätt då jag vet att hon är mätt och nöjd om hon precis fått en flaska och jag vet att hon kommer vara det i ytterligare ca tre timmar. Behövs tröst så brukar jag ha henne i sele för att komma nära och skapa lugn vilket har fungerat fantastiskt bra!

Så hur går det med sömnen? Den skiljer sig helt från mina tidigare bebisars sömnrutiner vilket är både positivt och negativt. De andra barnen har haft betydligt stökigare nätter, det har tagit längre tid att få rutiner och eftersom jag samsovit och ammat har de snuttat mycket vilket gjort att jag sovit väldigt lätt. Lilian däremot får sin kvällsflaska i vår säng med sin snuttis och filt runt 19 och sedan sover hon för natten (hur lyxigt?!). Hon vaknar och äter runt midnatt och sedan sover hon tills det enligt henne är morgon, runt 05:30. Efter det gosar vi lite hon, M och jag tills syskonen trillar in ett efter ett och myser med henne. När alla försvunnit till skola och jobb och det bara är Vilhelm, Lilian och jag kvar brukar hon ta sig en power nap.

Hon är inte så mycket för sovstunder under dagen, där sov de andra barnen längre och på fastare tider. Lilian kan sova längre stunder i vagnen om jag är ute och går men hemma sover hon nog max en kvart i taget på dagen… resultat på det? En enorm strykhög 😂😂😂 Jag hinner verkligen inte med mycket mer än att hänga med henne men det är det värt, vi har det så galet mysigt!

Det var en liten lägesrapport. Ha en riktigt härlig söndag nu!

Kram

Annons

Disney on ice

Hej på er!

Hoppas allt är bra och att ni njuter av värmen, alltså det är ju verkligen magiskt! Jag nämnde på Instagram för någon dag sedan att jag får riktiga “sommaren-94-vibbar” och så är det verkligen. Älskar de där ljumma kvällarna då barnen inte behöver gå och lägga sig utan kan vara ute i trädgården tills de somnar på studsmattan typ 😉

Förra helgen lämnade vi trädgården en kort stund för en tripp in till stan där en lyxig brunch och firandet av biljettsläpp för Disney on Ice 2019 väntade. Det var verkligen superfint ordnat och barnen älskade det. Filippa mest för att hon träffade en av sina stadskompisar och försvann direkt i vimlet men de andra njöt av ansiktsmålning, god frukost, popcorn och superfina Goodiebags fyllda med Disneypresenter.

Fotograf Sandra Rogers

Fotograf Sandra Rogers

Fotograf Sandra Rogers

Nu får vi vänta tålmodigt till början av januari innan det är dags för show i Globen. Det där med tålmodigheten kan bli svårt då barnen är så pepp på det här men men de kommer att glömma bort och då kommer det som en rolig surprise i januari istället.

Fotograf Sandra Rogers

Fotograf Sandra Rogers

Fotograf Sandra Rogers

Fotograf Sandra Rogers

Är ni sugna på att gå kan ni läsa om allt här; www.DisneyOnIce.se

Ha en mysig dag i solen nu!

Kram

Annons

Lilla magen

Hej!

Hoppas allt är bra med er. Här har vi njutit av vackert väder och vardagsfix. Finns inget bättre än doften av nytvättat, ikväll är det jag som kryper ner bland väldoftande linne. (Ni har väl inte missat min grymma Give Away som jag har med Lovely Linen just nu?! Kika på IG…)
Jag ville bara passa på att tacka er alla för ert underbar engagemang kring Lilians lilla mage. Hur fina är ni inte?! Mängder av tips strömmade in och precis alla kändes gulliga och välmenande. Känner mig så otroligt lyckligt lottad som har er här och på IG, tack för att ni finns❣️
Så hur går det med den lilla magen?
Det kniper och känns jobbigt för henne emellanåt men natten var lite lugnare än föregående. Provade massage och värme och det verkade hjälpa. Skall dock ge mig ut på en shoppingrunda snarast och fixa en pysventil och nya flaskor. Tycker verkligen att de jag har gör att hon sväljer så vansinnigt mycket luft. Har ni något favoritmärke när det kommer till flaskor? Jag har ju knappt flaskmatat alls med de andra tre små grynen så känner mig lite vilsen trots att jag är 4-barnsmamma.
Nu skall det bäddas i Vilhelms rum också och sedan får det bli lite extra mysig middag och kanske ett glas vin, det är ju lillördag 🥂
Massa kramar till er!
Annons

Boy or girl?

Hej på er!
Städat här hemma och hittade ett magiskt kuvert i min lilla kontorshörna… Det där kuvertet som innehöll information om vilket kön vår lilla bebis hade. För er som inte hängt här så länge kan ni läsa om varför jag över huvud taget hade ett sånt kuvert här.  För så är det, vi gjorde ett aktivt val att inte ta reda på om vi väntade en liten flicka eller pojke. På grund av en miss i journalföringen framgick det vilket kön vår lilla mini hade men vi ville inte veta varför kuvertet som vi fick av läkarna förseglades och fick ett litet X på sig.
Jag tror det är en generationsfråga det där med att ta reda på vad det skall bli. Det här är ju vårt fjärde barn, en sista liten sladdis varför jag har möjligheten att jämföra. Jag var 29 år när Filippa kom och jag kan ärligt säga att ingen av våra vänner som fick barn då tog reda på könet. Vi gjorde inte iordning några barnrum och allt fixades med i allra sista stund. Filippa hade bara en uppsättning kläder inhandlat och det var såklart unisex… Ett underbart litet set som M hade inhandlat i Paris. Men mentaliteten var att inte ta ut något i förskott.
Nu ser jag fixade barnrum i v 20, lådor med rosa eller blå ballonger som flyger i luften när förväntansfulla föräldrar lyfter på locket, gender partys och fotografier av gravida magar i de mest kreativa miljöer…
För att inte tala om alla babyshowers där det firas med blöjtårtor och massa fina presenter där det oftast framgår om det ligger en liten pojke eller flicka där inne.
Den där surprisen på förlossningen ville jag dock ändå ha kvar även om jag var galet sugen på att slita upp det där kuvertet några gånger 😂 Men jag tycker nog att det ör lite kul att se att nästa generation firar sin graviditet lite mer. Jag vet ju av erfarenhet att sorgen kring ett missfall inte blir mindre för att man inte ”tagit ut något i förskott” och jag tror nog att detsamma gäller för sena missfall. Oavsett om man tapetserat och fixat med barnsängar eller inte så har man mentalt förberett sig på en till liten familjemedlem.
Hur gjorde ni?
Bara lite tankar såhär en måndagsmorgon och är lite nyfiken på hur ni tänker kring det här 😊
Ha en riktigt skön vårdag, det skall jag ha även om den innehåller en hel del snytpapper och kliande ögon just nu 🙈
Kram
Annons

När det inte fungerar

Som det låter så är det något som inte alls blev som jag tänkt mig…

Amningen

Som jag älskat att amma våra barn! Det är en sån underbart mysig stund när man verkligen får den där fantastiska kontakten. En stund för att lugna, slappna av, få ro av varandra och verkligen komma varandra nära.

Med Filippa och Lovisa gick allt sådär löjligt lätt, allt bara fungerade utan minsta problem. Med Vilhelm var det lite struligt i början men efter ett enormt tålamod och mycket kämpande lossnade allt och vi ammade i 1 1/2 år.

Inför den här förlossningen fick vi som vanligt skriva önskemål kring hur vi ville ha det och min enda önskan var att få hjälp med amningen så att det skulle gå bättre än med Vilhelm.

De första dagarna gick allt bra, precis som med Vilhelm, mjölken kom och hon hade ett bra tag. Allt kändes helt enkelt bra och vi åkte hem… Efter några dagar upprepade sig historien, mjölkproduktionen minskade och Lilian blev trött och gick inte upp i vikt. Vi åkte in för att få hjälp och kände oss lite bättre när vi kom därifrån. Bokade in ett möte på AMSAK men när jag skulle dit blev den barnmorskan akut sjuk och mötet blev avbokat. De ringde dock upp för att höra hur det gick och erbjuda en ny tid men då kändes det bättre igen och vi bestämde oss för att höras framöver om det inte vände.

Lilian vände i vikt och vi åkte till Italien som planerat. Hela tiden under den här perioden pumpade jag var tredje timme och gav på flaska varvat med amning. Ju längre tiden gick ju mer frustrerad blev hon vid bröstet, det blev säkert bekvämt med flaska men vi hade inget alternativ då hon inte alls fick i sig tillräckligt annars.

Det har varit en sån himla kamp! Så otroligt jobbigt, ledsamt och helt vansinnigt stressigt. Varje pumpning tar ca 30-45 min och sedan tar det ju en stund att ge mjölken så vi har knappt kommit utanför dörren. Hon sover på nätterna men jag är vaken och pumpar…

Precis innan vi åkte till sälen nu lyckades hon få torsk och jag svamp både i och på brösten utan att vi knappt har någon fysisk kontakt. Utöver det fick jag mjölkstockning på det bröstet som var värst drabbat. Jag fick en salva för behandling och en nässpray för att hjälpa till med stockningen. Nässprayen var ett mirakelmedel, så otroligt skönt då det är svårt att häva stockningen utan amning.

Men… Att pumpa med sprickor, sår och var är fullkomligt vidrigt! Dessutom håller det här på att bryta ner mig helt. Jag känner att jag förlorar så mycket tid av närhet och mys då jag pumpar 24/7 medan någon annan familjemedlem tar hand om henne. Det som normalt sett brukar vara fantastiskt för trygghet och närhet har blivit precis tvärtom.

Ja ni hör, det är jobbigt och så otroligt sorgligt. Ena stunden bestämmer jag mig för att nu får det vara nog, nu lägger jag ner och ger ersättning men nästa får jag sån ångest… hoppas och önskar att det skall lösa sig, att hon plötsligt skall fatta hur man gör och amma. Jag har plötsligt fått en helt ny förståelse för alla som haft problem med det här.

Tiden får utvisa hur det blir men ville bara dela med mig. Dels för att alla historier och erfarenheter är bra att delas, inte bara de vackra men också för att ni skall förstå varför jag inte hunnit svara på alla era frågor både här men främst på Instagram. De här sju veckorna har det bara funnits tid för det här, min familj och de jobb som redan varit inbokade. Men jag älskar ert härliga engagemang och alla frågor så snälla ni, om jag missat just er fråga så fråga igen!

Tack för att ni finns här, det betyder så otroligt mycket ❤

Annons