Arkiv

V 30 – the final countdown

Wow, tänk att vi är här nu, i v 30. Det är något magiskt med den där veckan, sluttampen är liksom här. Man vet aldrig när bebisen bestämmer sig för att dyka upp men på något vis är det först dessa veckor som man börjar fixa inför att det skall flytta in en ny liten filur i huset. Initialt kommer mini inte ha något eget rum utan mer en hörna i vårt sovrum (det är ju ganska stort). Sedan blir det troligtvis ännu en liten modifiering av huset framåt sommaren och då kommer Vilhelm flytta upp bredvid flickornas rum medan mini tar över hans gamla… eller, det är i alla fall så tankarna går just nu.

Så hur mår vi då? Jag skulle vilja säga att allt är toppen och så är det nästan. Jag känner mig stark, inte orimligt tung i kroppen ännu och kan fortfarande knata på i ett ganska högt tempo. Mini far runt som en liten tok i magen och att kika på hur den krumbuktar där inne på kvällarna är ju bara så underbart fantastiskt.

Tyvärr överskuggas det en smula av den där klådan som bara blir värre och värre… Mina lever/gallvärden var superbra så det är inte Hepatos vilket såklart känns bra men oj oj oj vad det kliar! Hela överkroppen är fylld av kliande små skorpor och mina kläder är fulla av små vidriga blodfläckar varje kväll. Ber om ursäkt för så obehaglig information men tänkte bara att någon av er kanske har varit med om något liknande och har något tips..? Jag har träffat läkaren på Mvc som gav mig Tavegyl och en mild hydrokortisonsalva men det hjälper inte så mycket, blir däremot ganska dåsig av tabletterna så vill helst spara dem till natten men ibland är det outhärdligt och då tar jag dem på dagen också. Well, nog gnällt om det men är det någon av er med erfarenhet som fått bra hjälp så får ni hemskt gärna dela med er.

Till något betydligt mysigare… I torsdag var vi på det där ultraljudet som vi skulle göra för att se om det eventuellt fanns något förlossningshinder kvar efter sommarens alla små komplikationer som i sin tur kunde leda till ett planerat snitt. Allt såg toppen ut, inte ett spår kvar av varken tvilling eller blödning så nu planerar vi för en fjärde vaginal förlossning även om man aldrig vet hur det kommer att sluta.

Vi har ju valt att inte ta reda på minis kön så det blev lite lurigt där på ultraljudet. Det går ju verkligen inte att låta bli att titta på den där skärmen med det lilla pickande hjärtat och den söta lilla näsan, helt omöjligt att låta bli faktiskt så vi har våra aningar men vet ju såklart inget säkert 😉 Däremot fick vi vara med om något riktigt magiskt som också kändes som om vi tjuvkikade rakt in i framtiden… Helt plötsligt utan förvarning så gjorde läkaren en 3D-bild av ansiktet. Jag brukar inte vara så blödig vid ultraljud, mest fascinerad, men där och då började tårarna trilla… Det var ju som att kika rätt in i magen. Ni är säkert många här som varit med om det men när vi fick våra tidigare barn så var det inte en option. Kanske med Vilhelm men det var aldrig någon som nämnde det för oss så det här var vår första 3D-bild inifrån magen. Jag kan verkligen inte sluta stirra på den där bilden, känner mig fullkomligt trollbunden! Kärlek…

Nu skall vi snart svänga ihop lite söndagsmiddag här hemma. Eftersom alla är helt tokiga i saffran just nu får det bli en härlig fiskgryta.

Ha en riktigt mysig söndag nu!

Annons

Ett år och livet vände helt

Att få distraheras med ett inredningsreportage var faktiskt ganska skönt när livet i stort kändes kaos…

Idag var vi hos barnmorskan och jag mår finfint, magen växer som den skall och bebisen lever rövare där inne. Känner mig så otroligt lyckligt lottad. Allt känns så bra! Fantastisk man, underbara barn och ljuvlig barnmorska 🙂 Alltså Johanna på BB Stockholm Family är bara så härlig och sådär galet vacker… Är det något med barnmorskor tro?! De bara utstrålar sån lycka!

Nu har det gått nästan exakt ett år sedan jag skrev om vårt andra missfall här. Ett år och två helt skilda världar. Jag minns så väl alla de där känslorna och hur fruktansvärt tungt allt kändes. Samtidigt var jag otroligt glad över alla de fina barn som vi redan hade, ett stormigt känslokaos helt enkelt. Dessutom ville ju allt inte riktigt gå smärtfritt utan jag var tvungen att läggas in på DS gynavdelning och kämpade som bara den för att få ut det som inte blev utan att behöva skrapas/opereras. Jag mötte andra kvinnor där inne vars öden var betydligt mörkare. Starka underbara kvinnor som kämpade i olika situationer. Jag minns också alla de berättelser ni delade med mig under de här dagarna. Ni skall veta att jag verkligen kände en enorm tröst i alla era ord! Tusen tack ännu en gång…

Mitt i allt det där kaoset hade jag besök av underbara Johanna Flyckt Gashi och Carina Olander som gjorde ett adventsreportage hemma hos oss. Carina hade varit hos oss en gång tidigare för Tidningen Lantliv och det kändes skönt med ett bekant ansikte. Johanna var helt underbar och vi hade en jättehärlig dag tillsammans trots alla rådande omständigheter. Det var ganska skönt att ha något annat att tänka på. Nu är snart reportaget ute i tryck vilket såklart skall bli jättekul 🙂

Nu är det dags att smita ifrån butiken och pinna hem till min familj. Känns faktiskt riktigt skönt att stanna upp och reflektera ibland, inte bara ta lyckan för given även om jag just nu njuter av livet.

Tack för att ni finns!

 

Annons

v 26

Hej på er! Hoppas ni har en mysig söndag!

Här har varit en allt annat en mysig period med helt sjuka migränanfall och allmän trötthet. I fredags var jag på Youtubemöte hos Google vilket var sjukt inspirerande och härligt men eftersom jag kände mig som en urvriden disktrasa så känner jag inte riktigt att jag fick ut maximalt av det. Well well, ge mig lite tid så kanske jag kommer igång med lite youtube 😉 Är det något ni skulle vara sugna på?

Jaja, tillbaka till v 26 och graviditeten. Vad händer just nu?

Allmänt
Känner mig ganska sänkt just nu. Har varit trött, yr och allmänt hängig under en period.  Dessutom har mina migränanfall med aura fullkomligt flippat vilket golvat mig rejält, legat i soffan hela dagen idag! Vet inte riktigt vad det beror på men var hos barnmorskan en sväng i fredags för att kolla trycket som låg på 105/80 vilket är helt ok. Har dessutom låga järnvärden så nu skall jag prova Blutsaft och Paltbröd eftersom jag inte tål några järntabletter denna graviditet. Visst är det märkligt, alla de tidigare graviditeterna har det gått alldeles utmärkt att knapra järn men inte den här gången. Magen fullkomligt rasar så fort jag börjar vilket ju inte heller är så gynnsamt… Well läkartid är inbokat imorgon och då hoppas jag kunna få lite svar på vad denna svacka beror på. Skall dessutom ta lite blodprover då jag har en helt sanslös klåda och river sönder min kropp varenda kväll/natt. Har så sjukt mycket sårskorpor och utslag just nu, det ser ut som om jag har skabb typ!!!

Magen och kroppen
Ja, magen fortsätter att växa så det knakar. Känns fortfarande hanterbar även om det börjar bli lite bökigt att ta på skor eller hjälpa Vilhelm på med kläderna men det beror mest på att jag glömmer bort att magen är där och tror att jag kan röra mig precis som innan. Minis hjärta pickar på som tidigare med ca 145 slag/min och det är fullt ös inne i magen. Om den här lilla filuren kommer följa sin dygnsrytm när den kommer ut blir det sena nätter och lata dagar som gäller! Den är verkligen superaktiv på kvällen/natten och boxar runt som bara den.

Cravings
Kiwifrukter tills tungan känns alldeles sönderfrätt! Helt galet så sugen jag är varendaste kväll. Annars är det avokado/äggsmörgås som gäller. Sugna på recept? Då kör vi…

Bästa frukosten

1 Avokado
1 Ägg
Olivolja
Peppar och Salt
Chiliflakes
Citron
Rågbröd

Ok, superenkelt och galet gott! Mixa avokadon samtidigt som du häller i lite olivolja, citronsaft och kryddar med salt, peppar och chililakes. Koka ett ägg så att gulan blir sådär precis mellan rinnande och krämigt. Bred ut avokadoröran på två skivor rågbröd, dela ägget och lägg en halva på vardera skiva, strö över lite chiliflakes och avsluta med lite färska kryddor om du är sugen.

Tur för mig att jag och kulan är omgiven av enorma mängder kärlek…

Njut av kvällen nu!

Annons

Bara några dagar försent…

Ja som ni ser så är vi några dagar sena med bullarna. Helt enkelt eftersom jag inte hann baka i onsdags och barnen dessutom hade ätit bullar både på skolan och på Lufsarna. Men men, idag tog vi igen och bakade supergoda kanelbullar 🙂

Nu bär det snart av mot en extrainsatt simträning och sedan blir det fredagsmys, som jag längtat! Den här helgen är dessutom kalasfri vilket gör att vi bara behöver anpassa oss till barnens aktiviteter. Jag hoppas verkligen att vi hinner ta vara på den tiden och hinner fixa i Filippas rum. Tror inte det finns något projekt i huset som tagit sådan tid som just detta rum. Just nu gipsas det för fullt och jag hoppas verkligen att vi hinner gipsa/spackla klart i helgen så att jag kan måla nästa vecka.

Ha en riktigt mysig fredag nu!

Kram

Annons

Vaccin – min lilla hjälte

Bildkälla: Heiko Junge/NTB/TT

Åh, den här dagen har varit laddad… För några veckor sedan fick vi information om att Filippa erbjöds HPV-vaccinering hos skolsköterskan. Jag är för vaccination, kan inte förstå att man hoppar över varför alla våra barn är vaccinerade. Däremot förstår jag vår lilla tjej som var lite orolig, första vaccineringen utan mamma närvarande var en tuff sak att förbereda sig inför. Det gick alla möjliga rykten på skolan, ni vet ju hur duktiga barn i den åldern är på att skrämma upp varandra så under de här veckorna har vi flera gånger pratat om hur det går till, varför man tar sprutan etc.

Filippa var dessutom väldigt klok och bad sin lärare att få gå först så att hon inte skulle skrämmas upp av alla som kom tillbaka och eventuellt skulle berätta skräckhistorier. Dessutom gick de två och två så bästisen var med.

Efter bara någon timme ringde skolsköterskan och berättade att min lilla ängel hade svimmat. Det har hänt förr och vi har utrett henne utan att hitta någon orsak. Stackars liten hade tuppat av! Mammahjärtat knöt sig en smula. Mitt förstånd vet ju precis varför vi har vaccinationer och lyxen i att födas i ett land där vi erbjuds och har tillgång till att skydda våra barn på bästa sätt men det här kändes ju lite jobbigt.

Under eftermiddagen har vi myst här hemma och bara tagit det lugnt. Armen känns lite öm men nu är det klart och hon behöver i alla fall inte oroa sig mer.

Dags för middagsfix och extra mycket mys med min modiga tjej!

Ha en fin kväll!

Annons