Arkiv

skön dag i backen

 

Idag har vi haft en alldeles fantastisk dag i backen vilket var precis vad vi behövde. Solen sken och det var lite kallare än igår vilket gav bättre snö även om den blev lite blöt och tung framåt eftermiddagen. Det är så himla skönt att få vara nära familjen just nu och jag njuter verkligen av att se mamma och pappa tillsammans, det är verkligen få förunnat att ha ett så kul liv ihop efter snart 50 år som par (Japp, i höst smäller det).

 

 

Vilhelm var dessutom lite piggare så vi fick åka en hel del även om det blev en paus i Valleland. Tänk vad allt har utvecklats sedan man själv var liten! Trollskog och Valleland gör ju det här med skidvecka till en dans trots att den yngsta bara är tre år. Tjejerna tycker fortfarande att det är roligt även om de helst vill susa omkring med storkusinerna.

 

 

Trots att solen sken blåste det på ganska bra och fikapausen framför brasan på toppstugan var riktigt härlig och precis alla hade rosiga kinder, inte bara jag som fick glüwein.

Det är verkligen bra att både M och jag finns där i backen. Jag är alltid så orolig och håller tillbaka medan M pushar på. Jag ser ju potentiella olyckor precis överallt så hade de bara haft mig hade de väl harvat i barnbackarna fortfarande. En av de saker jag tycker är allra jobbigast är att ha Vilhelm i sittliften. Jag ser framför mig hur han snor sig och vi i en millisekund tappar kontrollen och han dimper ner i backen. Idag delade M, Vilhelm och jag lift med en mamma och en flicka i ungefär samma ålder som Vilhelm. Precis när vi skulle hopa av skuttade dottern ner en sekund förtidigt och hamnade under liften och kasade ner i backen bakom. Min skräck hände precis framför ögonen på oss fast inte på så hög höjd som jag brukar fasa för. Det gick som tur var bra och flickan klarade sig med lite blod från munnen.

 

 

När vi kom hem lekte barnen i trädgården medan vi tog en bastu, drömde om tillbyggnader och hörde dem stoja där ute. Livet här är verkligen något helt annat och vi njuter.

Ha en riktigt fin kväll!

Annons

när offer blir ett barn

Hej

Jag har så svårt att skriva om det här. När jag skrev om terrorattentatet i Paris skrev jag som så många gör nu. Jag skrev om kärlek, hur terrorn inte vinner, hur solidariteten är så mycket större. När det här skedde i fredags kände jag likadant, ni tar oss inte, ni vinner inte, ni är svaga, vidriga människor som utnyttjar en religion för era bestialiska tankar och idéer. Ni har inget att hämta här, ni är noll, ni betyder noll och ni får ingenting av oss, ni kan inte ta någonting.

Min första tanke när rapporteringarna började strömma in genom alla kanaler var att de inte vann, att de misslyckades, att det kunde gått så mycket värre. Som stockholmare och mångårig innerstadsbo vet jag hur Drottninggatan ser ut kl 15 en solig fredag, det kunde varit så många fler offer. Det är lättast att benämna dem så, som offer, det tar bort personen bakom den tunna benämningen. Den är precis så, så tunn och skör, skrapar du på ordet offer hittar du en person, en pappa, en mor, en syster eller ett barn. När jag på lördagsmorgonen delade bilden på Ebba var det med den sanna förhoppningen om att hon skulle komma till rätta, att något hade hänt, att hon hamnat i chock och inte kunde komma i kontakt med sin familj.

Igår blev offret ett barn och allt försvann, all styrka rann ur mig och sorgen blev total, stor och överväldigande, den kom så nära att hela mitt resonemang raserades. Jag vill inte längre följa nyhetsflödet, vill inte veta mer, vill inte låta honom få någon plats men han har redan tagit den. Jag önskar att det jag såg när jag blundade var alla de många tusen människor som samlades idag för att visa sitt stöd men det gör jag inte. De bilder jag ser kan jag inte ens ta på trots att de inte är svarta, de är bara för nära någon som inte längre finns. De är små fraktioner av minnen från en tid då vi  delade den enorma upplevelsen det är att bli mamma, när livet vänder och man inte längre sätter sig själv först. Det är fina bilder men just nu kan jag inte ta dem till mig fullt ut, det blir för svårt när jag tänker på vad Ebbas familj går igenom.

Jag avslutar det här med en text av August Nicander som en fin vän och kollega delade i morse till minne av Ebba.

Mitt liv är en våg

som röres en tid,

i svallande tåg

vid vindarnes strid.

När lugnt blir på haf

och vinden är tyst,

då somnar hon af,

vid stranden hon kysst.

Hon lägger sig ner

till ro i det blå,

hon synes ej mer

men finns där ändå.

Af världshafvet ju

en droppe hon är,

och solen ännu

kan spegla sig där.

 

Annons

nu händer det – dags att släppa taget

Fredag igen, känns ju helt galet men så är det. Och vilken dag det har varit! Känns som om jag inte gjort annat än att packa ljuvliga posters till er (och fina kläder såklart)… Helt otroligt men något av motiven har redan sålt slut och många har bara enstaka kvar. Mysigt har det i alla fall varit och nu på morgonen bestämde jag mig för att Vilhelm skulle få jobba med mig idag, det är så otroligt härligt att ha honom hemma.

Tjejerna dök upp efter lunch då de slutar tidigt på fredagarna och idag skulle de hem och förbereda sig inför helgens stora äventyr, de skall åka på läger! Alltså de var så taggade och samtidigt lite nervösa men det var ingenting mot vad jag var! Det känns så galet stort att de skall åka iväg och sova borta i två dagar, de är som om de båda två blev fem år äldre på en dag. Jag vet, det är helt naturligt men jag är så otroligt van att ha dem nära hela tiden. Denna stress och oro tog ut sig i ett pedantiskt och frenetiskt packande. Strumpor ströks (på riktig, gör det alltid när jag blir nervös), listor skrevs och följdes slaviskt när det väl var dags att packa ner allt.

 

Efter bad och packning passade vi på att fika lite i glasverandan, det här är nog världens godaste kakor, som en blandning mellan chokladbröd och kladdkaka ungefär. Helt galet sega och smarriga, lovar att återkomma med recept någon dag!

Den här lilla ljuvligheten passade på att ta sig en tuppis i fåtöljen när jag strök strumpor som värst men vaknade lagom till kakorna, bra luktsinne kanske 😉 Tur att han är kvar här hemma nu när älsklingarna har susat iväg, vad skulle jag göra utan åtminstone ett litet barn att snuffa på?!

Här skall det snart bli massa gott, hör hur M fixar ute i köket…

Kram på er och ha en riktigt mysig fredagskväll!

Annons

mrs mighetto – the end of the forest

Så är de äntligen här! Från och med midnatt kan ni beställa dessa underbara prints från min shop Decided. Vi fullkomligt älskar den här kollektionen och ärligt talat så beundrar jag verkligen Malin & Anna för deras enorma kreativitet och underbara fantasi. Jag har ju varit ett fan långt innan jag själv startade butiken och vi har de mest underbara karaktärerna på barnens väggar som vakar över dem och skänker trygghet… Det är helt enkelt magi!

Så här har ni dem… Secret tunnel, Mr Charlie, Miss Vera, Miss Alice, Flying Sparrow, Dear Toffle, Dear Fawn, Around the Glade och ABC…

Enjoy!

The End of the Forest Story Det finns inga genvägar för att ta sig dit. Det finns heller ingen väg tillbaka när du väl nått fram. Landet i Luften är slutdestinationen. Men bara för de väl utvalda.
Berättelsen om detta mytomspunna land känner alla i skogen till. Berättelsen om vad som händer där skogen tar slut. I årtusenden har ingången vaktas av erfarna och tappra väktare som alla besitter särskilda gåvor. Den vaktas av pojken som aldrig sover, av rådjuret som ser in i framtiden, av den stora varelsen som vet vägen ingen annan vet.
Väl inne i Landet i luften hänger tolv öar i tyngdlöshet. Där bör man finna sin vän med vingar för att kunna förflytta sig mellan de olika öarna. Charlie bor på Grönskans ö och kan stigarna mellan vår och vinter. På Kunskapens ö möter du Vera som ger tröst när du saknar något eller någon från andra sidan medan hennes tvillingsjäl Alice vaktar den här världen som anses vara tidernas mest bevarade hemlighet.

Mr Charlie Grönskans ö ger syre åt hela systemet. Här bor Charlie. Ön ligger längst bort från ingången till Landet i luften. Här blandas tropiska och arktiska väderförhållanden och man kan besöka alla olika årstiderna genom att vandra på de förtrollade stigarna. Charlie vet allt om hur man hittar på ön.

Secret Tunnel. Ingen lägger märke till den mörka gläntan om man inte är speciellt inbjuden. För de flesta förbipasserande går den obemärkt förbi. Men vid gläntans port sitter nyckelhållaren och hans djur. Dessa två bemannar gläntan dag och natt, utan sömn. Det finns otaliga nycklar som delas ut till de utvalda och när du väl har nyckeln i din hand är tunneln öppen. Förbi gläntan, genom tunneln, lås upp den vänstra dörren och nå fram till det makalösa Landet i luften.

Miss Alice. Alice i månen är förvisso ensam, men hennes uppgift är den allra viktigaste. Landet i luften är en väl bevarad hemlighet och ska så förbli. När man väl nått hit finns ingen väg tillbaka och Alice ser allt från sin position på månen som aldrig slocknar.

Flying Sparrow. En av de viktigaste sakerna i den här världen är att finna en vän med vingar. För vissa tar detta många år och för andra är vännen där på en gång. Den ständiga följeslagaren ger möjligheten att färdas mellan de olika svävande öarna. På den första ön, där den stora ekens rotsystem syns tydligt och skymmer sikten av de bakomliggande öarna, på den här ön föds alla bevingade.

Dear Toffle. Lilla Toffle är bara ett barn, ändå ryms ett tiotal passagerare på hans rygg. Hans jobb är att ta hand om de nyanlända och visa dem deras nya hem. Oftast kommer bara en, max två nykomlingar samtidigt så hans fulla kapacitet används sällan. Toffle hittar dit ingen annan hittar och när man väl nått systemet med de tolv öarna är det ingen annan som kan återberätta om färden fram till den första ön.

Dear Fawn. Varje år får den snabbaste löparen uppdraget att vara förbindelsen mellan den ljusa och den mörka gläntan. Vår unge vän, som utrustats med fyra ben, vingar och en knivskarp förmåga att ständigt fatta kloka beslut, färdas med ljusets hastighet på den långa och ständigt föränderliga sträckan mellan de två portarna.

 

Around the Glade. Första tecknet att man är på väg i rätt riktning är den ljusa gläntan. Där vaktar rådjuret i ständigt sällskap av sanningsfåglarna. Det råder ingen tvekan om att rådjuret ser in i framtiden. Fast bara med några minuters försprång. Hon får en föraning om vilken fråga hon bör ställa men hinner aldrig varna ifall mötet skulle innebära någon fara för slutdestinationen.

ABC. Den långa tunneln avslutas med en stor dörr med smideshandtag som liknar eklöv. Strax ovanför bladen finns en tavla med bokstäver. Alfabetet glänser och skiftar i färg. Den fråga som ställdes vid första passagen ska nu viskas i riktning mot den förtrollade tavlan. Om svaret är rätt öppnas den vänstra dörren och någon möter upp vid den hisnande avsatsen.

Annons