Arkiv

V 40 och vi firar med Junibacken

Hej på er!

Sorry att jag varit så frånvarande men det har varit en tid av dag-för-dagkänsla här. Ni som hängt med under graviditeten vet ju att vi hade lite andra planer inför förlossningen relaterat till PUPPP och sätesläge mm. Igångsättning var planerat men nu har jag istället bitit ihop, försökt att ta det dag för dag och bara väntat, smort med krämer, kliat sönder mig själv och väntat lite till. Tackade nej till vändningsförsök och konstaterade efter ytterligare några dagar att det var klokt då mini vände sig själv. Ibland är det tufft och ibland känns det helt ok, verkligen dagsform…

På sätt och vis är det skönt att jag har mycket jobb i och med alla vårnyheter i butiken som tar upp mycket tid, det håller mig sysselsatt vilket jag tror har varit avgörande för min mentala hälsa. Samtidigt finns det inte mycket tid för vila vilket kanske skulle vara bra. Den där klådan gör att jag helst av allt bara glider omkring i pyjamas då allt annat resulterar i ohyggliga attacker där jag river sönder mig själv. Det i sin tur gör ju mig en smula isolerad då jag inte rör mig så långt utanför huset i dessa plagg 😉 Ja, ni hör… det är verkligen en lite märklig tillvaro jag befinner mig i.

Well i söndags gjorde jag ett undantag och följde med familjen in till Junibacken för lite mys och även om det kliade efteråt så var det verkligen värt det. När vi bodde inne i stan hade vi årskort där och hängde på typ alla nya utställningar men flytten till kyrkbyn har helt klart resulterat i färre besök. Det var i alla fall en superhärlig dag och barnen njöt. Vilhelm hade inte varit där sedan han var pytteliten så för honom var det som första gången och han älskade det och grät som bara den när det var dags att gå hem. Jag har ju verkligen svårt för alla lekland men det här är något annat, allt är så fint och välgjort och alla uppträdanden och sångstunder är ju bara så proffsigt utförda.

Att restaurangen är som en utställning gör ju inte saken sämre! Älskar färgerna, ballongerna i taket, de fina vagnarna… Hela miljön är så drömmig och jag njuter verkligen av att vara där.

Trodde dessutom att några timmar där med 4 barn, vår fina grannflicka var med, skulle hjälpa den här förlossningen att komma igång men icke, magen höll sig så lugn så 😉 Man kan däremot se att det inte är så lång tid kvar nu, den har verkligen sjunkit ner ordentligt och idag är själva BF! Dessutom är det superfullmåne så tror man på sådant så finns det ju förutsättningar för att det här skulle kunna ske i afton. Om man däremot tittar på hur det brukar vara för mig och hur jag mår så får vi nog vänta några dagar till. Men vi börjar i alla fall komma i ordning med alla förberedelser. Väskan är nästan färdigpackad och igår skruvade M ihop byrån/skötbordet och den lilla sängen, lovar lite bilder inom kort 🙂

Det känns så magiskt att få vara med om detta igen… Så mycket kärlek och så många härliga åldrar vi har här hemma i huset nu, känner mig så otroligt lyckligt lottad.

Hoppas ni har en riktigt fin kväll nu och håll tummarna för att vi snart får ta den där väskan i handen och pysa in till förlossningen.

Kram!

 

Annons

v 37 depp depp

Det är väl såhär det kan vara ibland i slutet av graviditeten. Jag har mått så bra i de förra att jag liksom inte upplevt det här med att man bara vill att det skall ta slut och längtar efter att bebisen skall komma ut. Men usch vad jag känner mig låg just nu. Var hos barnmorskan igår och allt kändes typ som om det var åt pipan… Hb var lågt (102) och eftersom jag förlorade ganska mycket blod under Vilhelms förlossning så var inte det så bra. Nu tog de venösa prover för att säkerställa resultatet och sedan blir det eventuellt fråga om någon form av järninjektioner. Någon med erfarenhet av det?

Hjärtljuden låg lite lågt men svarade när man petade på den lilla där inne så det var tydligen ok. Den har inte vänt/fixerat sig så nu är vi inbokade för vändningsförsök. Tydligen skall man vara fastande då det i värsta fall kan leda till att moderkakan lossnar, inte vanligt men risken finns. Någon som varit med om det här tro och kan dela med sig av sina erfarenheter? Ja men ni hör, inget piggt och peppande möte precis. Som en bonus har jag världens huvudvärk och skall in på möte i stan om någon timma, i och för sig ett roligt sådant men orken är noll!

Känns som om jag vill lägga mig ner och sova tills det är dags för den här lilla krabaten att komma ut. På måndag skall vi till specialistmödravården för en förlossningsplan/eventuell igångsättning i och med min PUPPP. Jag hoppas att jag kan få dem att gå med på en induktion i samband med vändningsförsöket några dagar senare. Vill absolut inte föda med barnet i säte. Min BM förklarade att det kan gå finfint, att man kollar av storleken på bäckenet och ser om det är möjligt med en vaginal förlossning trots allt men jag vill inte. Det handlar inte om att jag är extra rädd för att skada min egen kropp utan för att det alltid finns en risk för att huvudet fastnar när man föder med barnet i säte. Alltså, jag är övertygad om att några av er säkert har gjort det utan några som helst komplikationer men jag kan bara inte. Jag skulle inte klara av ett helt förlossningsarbete med en överhängande oro för själva slutfasen.

Ja ni hör, ingen pigg läsning det här direkt men jag hoppas verkligen att jag snart är tillbaka med en annan attityd. Behöver känna mig lite bättre till mods och det snart!

Hjälp på traven? En green smoothie à la min fina vän och grymma dietist Anna Ottosson!

Green Smoothie

70 g bladspenat

1 avokado

1 pressad lime

3 cm skalad ingefära

1 banan

1 näve fryst mango

1 skvätt apelsinjuice (jag använder brämhults)

vatten efter önskad konsistes

Det är bara att slänga alltihop i mixern och köra tills smoothien är slät. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör 🙂 Det här är egentligen till 2 personer men jag slukar lätt en sådan här alldeles för mig själv. Fast det är klart, nu är jag ju två 😉

Annons

snö, frisk luft och spa av bästa sort

Utsikten från soffan…

…och från vårt köksfönster.

Åh, vilken underbar dag jag haft. Först gos med Vilhelm när de andra var och simmade i morse och sedan en härlig frukost tillsammans med varma croissanter och härligt kaffe. Det känns så fantastiskt lyxigt att få vara här i vår lilla stuga, njuta av familjen och det fullkomligt fantastiska landskapet. Jag åker inte skidor den här gången, skulle vara så otroligt trist om jag skulle trilla eller bli påkörd såhär i slutet av graviditeten. Istället vilar jag här, kopplar av på riktigt och njuter av helt fantastiska promenader i lugn och ro. M skickar filmer från backen så det känns nästan som om jag är med och ser alla framsteg. Vilhelm susar på utan sele i år och tjejerna ger sig iväg på små äventyr, lyckan över att få känna sig lite stora. 

Idag när de kom hem från  backen hade de med sig massa godsaker från Lammet & Grisens deli samt massor av annat mumsigt som de tisslade och tasslade med. Efter en stund kom de och bjöd in mig till SPA. Jag har inte velat gå på något SPA här uppe i år av naturliga skäl, för er som läste om min PUPPP så vet ni ju att det ser ju ut som om jag har skabb typ. Dessutom gör det ont av alla sår som bildats. I vilket fall som helst så hade min gulliga Filippa tagit med sig sitt fotbad, en mycket efterlängtad julklapp, upp hit till stugan och nu var det laddat med hett vatten och bredvid stod en bricka med uppskuren frukt och ett glas bubbel. Vilhelm serverade frukten medan Lovisa tände ett doftljus och Filippa strök mig över den såriga ryggen. Så gulliga att jag inte vet vad jag skall ta mig till! Totalt bortskämd av tre små änglar!

Hoppas ni får en riktigt mysig kväll nu!

Kram

Annons

året som gått…

Hej på er finingar!

Det här med att göra någon form av summering av ett helt år känns verkligen lite märkligt. Livet bjuder ju på både upp- och nedgångar, stunder av ren glädje och de som skuggas av sorg och oro. Men på något vis vill jag bara ta det goda med mig. Den fina graviditeten som kom till oss i maj, kanske världens bästa överraskning. Kommer så väl ihåg den där dagen då solen strålade och M och jag målade och fixade i vår kommande sommarbutik. Vi höll redan på med en dröm, vi fixade iordning den där fina butiken och så mitt i allt målande plussade jag. Nu är vi snart framme vid mållinjen, 2018 kommer komma med ytterligare en fin liten familjemedlem 🙂 Vi har så mycket att se fram emot och glädjas över att jag knappt kan tro att det är sant.

Barnen har haft ett fantastiskt år fyllt av massa kul äventyr, mycket skidåkning här i Sälen och härligt sommarhäng på Västkusten. Sedan har det väl också kommit en hel del frågor om livet, varför människor väljer att skada eller döda? Tror inte någon gått opåverkad av det terrorhot vi lever med, av den enorma tragedi som drabbade Stockholm för knappt ett år sedan. Mina barn fick det väldigt nära då min förra kollegas dotter var ett av offren den eftermiddagen. Barn har ju generellt en hel del frågor kring liv och död och dessa har legat lite närmre ytan i år. Jag hoppas dock på att det goda kommer vinna och att de växer upp med att se det vackra i människor. 

I huset har det hänt massor och mer är på G! Den största förändringen är all färg jag tagit in både vad gäller väggfärg men också möbler och textilier. Känns så otroligt kul att våga ta ut svängarna lite och vårt senaste projekt med de nya sofföverdragen från Bemz kändes bara så mmmm majjigt! Skall absolut berätta mer om det en annan gång. Färgen i sovrummet var också en sån där wow-upplevelse. Jag trodde absolut att det skulle bli fint men känslan som infann sig så fort färgen kom upp är nästan obeskrivlig, det blev så ombonat och skönt att vara där uppe. Det var redan ett favoritrum men nu toppar det verkligen allt.

I början av förra året var vårt hem med i tidningen Lantliv. Reportaget däremot gjordes 2016 när vi precis var klara med utbyggnaden. Det är verkligen en resa i tiden att titta tillbaka på hur allt såg ut då… så ljust och faktiskt väldigt lantligt även om det nog aldrig var målet. Kommer ihåg att vi redan då beställt matstolarna från Gubi men att de inte kommit ännu, det stod istället 12 pinnstolar av olika slag runt det där matbordet och bidrog till den där lantliga känslan. Det var också fint men jag hade en annan vision, jag ville komma åt blandningen av sekelskifte och det moderna.

Nu i december avslutar vi med att vara med i Sköna hem och jag måste säga samma sak, så mycket har hänt och så mycket förändras hela tiden. Har man det här intresset så blir man nog aldrig klar, det går alltid att starta ett nytt projekt… Riva en vägg, måla lite, bygga till… You name it 😉 Men det har absolut varit ett riktigt kul inredningsår 2017!

Nu ser jag verkligen fram emot 2018 och hoppas på mängder av glädje, kärlek, färg, form och spännande nya inredningsdetaljer… För att inte tala om alla vår/sommarkollektioner som snart landar i min butik Decided! Det kommer bli magiskt, jag lovar!

Önskar er ett fantastiskt fint 2018 och största tacket för all den kärlek ni sprider med era underbara kommentarer både här och på Instagram! Ni är fullkomligt fantastiska 🙂

Annons

PUPP

 Hej bästa ni!

Japp, igår var jag hos hudläkaren för att få hjälp med min enorma klåda. Alltså det går verkligen inte att beskriva hur fasansfull den är. Min mage ser ut som om den hade vattkoppor och det kliar något helt vansinnigt. Well, det blev i alla fall ett besök hos Kungsholmens hudklinik för bedömning. Väl där träffade jag en herrans massa läkare och studenter som alla ville ta sig en titt på denna prickiga mage 😉

Resultatet? Med största sannolikhet har jag PUPP, Pruritiska urtikariella papler, som är något som drabbar 1/300 gravida…

Tillståndet uppstår under tredje trimestern. Det ger intensiv klåda med utbrott av nässelutslagsliknande förändringar och prickar (papler) med eller utan röda hudområden. Utslaget uppträder först på buken, ofta samtidigt med bristningar, och ibland drabbas även armar och ben. Ansiktet drabbas vanligtvis inte.

Där ser man! Nu har ju inte jag några bristningar (brukar aldrig få) och dessutom började det redan runt v  18 men det trodde fortfarande att det var detta det handlade om. Läkaren sa att det inte var en vidare kul diagnos att ge då det tyvärr inte kommer försvinna förrän efter mini tittat ut men att det i alla fall är ofarligt för både den och mig. Ofarligt, ja, men jag kommer förlora förståndet om det skall hålla på såhär i två månader till! Huh… Skall i alla fall tillbaka snart igen för biopsi (ett litet hudprov) så att de kan få diagnosen bekräftad.

Så, nu till dilemmat, eller det är det väl egentligen inte men jag tycker inte om tanken på för hård medicinering när jag är gravid. Hittills har jag ätit Tavegyl och smort med en mild kortisonkräm utan vidare resultat. Nu har jag fått en starkare kortisonkräm, mer Tavegyl och dessutom antibiotika då magen/ryggen är full av sår som kan bli infekterade. Jag brukar känna en enorm trygghet i vad läkare ordinerar och sväljer utan att ifrågasätta nämnvärt, det är ju trots allt de som sitter inne med kunskapen men usch vad det känns trist när det inte längre handlar om enbart min kropp. Samtidigt är det ju inte bra att utsätta kroppen för all den stress det innebär att ständigt känns sig på bristningsgränsen eller för bakteriella infektioner för den delen.

Har någon av er erfarenhet av denna åkomma? Vad hände? Hur fick ni lindring? Blev det bättre efter förlossningen?

Ja, ni hör jag har hundra frågor men det är ju bara för att jag känner mig lätt desperat.

Nu väntar eftermiddagsfix följt av nattarbete (likadant varje år) då det är dags att slå in årets paketkalender. Planen var att fixa det dagtid men det blev VAB istället, mellantjej med ont i magen…

Ha en fin kväll bästa ni!

Annons