Arkiv

En dag i backen

[embedyt]https://www.youtube.com/watch?v=flwqnDhqF7Q[/embedyt]

 

Efter fredagens händelser vill jag inget hellre än att vara nära min familj och det här känns bättre än något annat just nu. Åh vad jag älskar dem alla! Det syns inte så mycket men som jag får ploga för att hålla tillbaka den lille vilden… Skall bli väldigt skönt när han kan stanna mer kontrollerat! Tjejerna har sålt sin plog till honom den här veckan och övar som bara den på att få ordning på det där med att hålla skidorna parallellt. Visst är det alldeles fantastiskt att se dem utvecklas?! Jag njuter av varje dag här bland snö, backtoppar och granar.

Ha en riktigt härlig Skärtorsdag nu!

 

Annons

skön dag i backen

 

Idag har vi haft en alldeles fantastisk dag i backen vilket var precis vad vi behövde. Solen sken och det var lite kallare än igår vilket gav bättre snö även om den blev lite blöt och tung framåt eftermiddagen. Det är så himla skönt att få vara nära familjen just nu och jag njuter verkligen av att se mamma och pappa tillsammans, det är verkligen få förunnat att ha ett så kul liv ihop efter snart 50 år som par (Japp, i höst smäller det).

 

 

Vilhelm var dessutom lite piggare så vi fick åka en hel del även om det blev en paus i Valleland. Tänk vad allt har utvecklats sedan man själv var liten! Trollskog och Valleland gör ju det här med skidvecka till en dans trots att den yngsta bara är tre år. Tjejerna tycker fortfarande att det är roligt även om de helst vill susa omkring med storkusinerna.

 

 

Trots att solen sken blåste det på ganska bra och fikapausen framför brasan på toppstugan var riktigt härlig och precis alla hade rosiga kinder, inte bara jag som fick glüwein.

Det är verkligen bra att både M och jag finns där i backen. Jag är alltid så orolig och håller tillbaka medan M pushar på. Jag ser ju potentiella olyckor precis överallt så hade de bara haft mig hade de väl harvat i barnbackarna fortfarande. En av de saker jag tycker är allra jobbigast är att ha Vilhelm i sittliften. Jag ser framför mig hur han snor sig och vi i en millisekund tappar kontrollen och han dimper ner i backen. Idag delade M, Vilhelm och jag lift med en mamma och en flicka i ungefär samma ålder som Vilhelm. Precis när vi skulle hopa av skuttade dottern ner en sekund förtidigt och hamnade under liften och kasade ner i backen bakom. Min skräck hände precis framför ögonen på oss fast inte på så hög höjd som jag brukar fasa för. Det gick som tur var bra och flickan klarade sig med lite blod från munnen.

 

 

När vi kom hem lekte barnen i trädgården medan vi tog en bastu, drömde om tillbyggnader och hörde dem stoja där ute. Livet här är verkligen något helt annat och vi njuter.

Ha en riktigt fin kväll!

Annons

när offer blir ett barn

Hej

Jag har så svårt att skriva om det här. När jag skrev om terrorattentatet i Paris skrev jag som så många gör nu. Jag skrev om kärlek, hur terrorn inte vinner, hur solidariteten är så mycket större. När det här skedde i fredags kände jag likadant, ni tar oss inte, ni vinner inte, ni är svaga, vidriga människor som utnyttjar en religion för era bestialiska tankar och idéer. Ni har inget att hämta här, ni är noll, ni betyder noll och ni får ingenting av oss, ni kan inte ta någonting.

Min första tanke när rapporteringarna började strömma in genom alla kanaler var att de inte vann, att de misslyckades, att det kunde gått så mycket värre. Som stockholmare och mångårig innerstadsbo vet jag hur Drottninggatan ser ut kl 15 en solig fredag, det kunde varit så många fler offer. Det är lättast att benämna dem så, som offer, det tar bort personen bakom den tunna benämningen. Den är precis så, så tunn och skör, skrapar du på ordet offer hittar du en person, en pappa, en mor, en syster eller ett barn. När jag på lördagsmorgonen delade bilden på Ebba var det med den sanna förhoppningen om att hon skulle komma till rätta, att något hade hänt, att hon hamnat i chock och inte kunde komma i kontakt med sin familj.

Igår blev offret ett barn och allt försvann, all styrka rann ur mig och sorgen blev total, stor och överväldigande, den kom så nära att hela mitt resonemang raserades. Jag vill inte längre följa nyhetsflödet, vill inte veta mer, vill inte låta honom få någon plats men han har redan tagit den. Jag önskar att det jag såg när jag blundade var alla de många tusen människor som samlades idag för att visa sitt stöd men det gör jag inte. De bilder jag ser kan jag inte ens ta på trots att de inte är svarta, de är bara för nära någon som inte längre finns. De är små fraktioner av minnen från en tid då vi  delade den enorma upplevelsen det är att bli mamma, när livet vänder och man inte längre sätter sig själv först. Det är fina bilder men just nu kan jag inte ta dem till mig fullt ut, det blir för svårt när jag tänker på vad Ebbas familj går igenom.

Jag avslutar det här med en text av August Nicander som en fin vän och kollega delade i morse till minne av Ebba.

Mitt liv är en våg

som röres en tid,

i svallande tåg

vid vindarnes strid.

När lugnt blir på haf

och vinden är tyst,

då somnar hon af,

vid stranden hon kysst.

Hon lägger sig ner

till ro i det blå,

hon synes ej mer

men finns där ändå.

Af världshafvet ju

en droppe hon är,

och solen ännu

kan spegla sig där.

 

Annons

vårfix i trädgården

Vilken underbar söndag det blev, riktig sommarvärme och vi hann med att pyssla i trädgården och beskära träd som fullkomligt grott igen de senaste åren när vi byggt hus och renoverat. Skall bli skönt att snart få påbörja projekt trädgård. Ni är säkert några där ute som precis som vi haft stora maskiner i trädgården och vet vad det gör, huh… Egentligen skall man ju vänta lite med beskärningen men det får bli som det blir, träden balanserar upp sig till nästa år och vi får ta hand om eventuella vattenskott då.

Vilhelm ville såklart vara med och fixa han också så han sprang in och hämtade sin såg och sedan var det bara för mig att vakta honom när han klättrade omkring bland grenarna och låtsassågade.

Våra fina grannar passade dessutom på att hjälpa oss fälla flaggstången så att vi kunde få ner en stackars vimpel som trasslat till sig högst upp och vägrade lossna. Äntligen kan vi hissa flaggan igen vilket vi såklart gör just nu då vi firar hemkomsten av våra härliga tjejer som kommer hem från lägret just nu!

Annons

trainspotting på viggbyholms stationscafé

Så vad hittade vi på idag då? Det blev ett besök på Bögs Gård där vi tittade på hästar, kossor, kaniner, grisar och får. Vilhelm tyckte nog att de flesta djuren var ganska smutsiga och lät lite för mycket men när han hittade kaninerna blev han nöjd, de var väldigt söta. Efter det lilla äventyret susade vi vidare mot vårt favoritcafé här i Norrort, Viggbyholms stationscafé.

Det är verkligen en riktig pärla med helt fantastiskt bröd och mängder med godsaker och härliga luncher. Jag är extremt svag för deras yoghurt och det blir nästan alltid en oavsett om det är frukostdags eller ej. Som en bonus lagas allt från grunden med utvalda, närodlade och ekologiska råvaror vilket ju såklart känns toppen. Har man dessutom en liten gosse som älskar tåg så kan det inte bli bättre. De kommer ju inte så ofta men tillräckligt många gånger per besök för att han skall gå därifrån nöjd och tågmättad.

Den lilla grusplanen utanför där man kan sitta ute när solen skiner är dessutom omringad av en söt liten blomsterhandel och en alldeles underbar leksaksaffär, Barnens Handelsbod som i sig är värda en liten promenad hit. Faktum är att jag ofta brukade rulla vagn hit när Vilhelm var liten och jag var föräldraledig.

Har ni vägarna förbi Viggan rekommenderar jag absolut att ni besöker denna lilla oas.

Ha en mysig lördagskväll! Själv skall jag bli helgbortskämd med lyxig middag skapad av M och lite av de där underbara franska bubblorna…

Kram

Annons