v 37 depp depp

Det är väl såhär det kan vara ibland i slutet av graviditeten. Jag har mått så bra i de förra att jag liksom inte upplevt det här med att man bara vill att det skall ta slut och längtar efter att bebisen skall komma ut. Men usch vad jag känner mig låg just nu. Var hos barnmorskan igår och allt kändes typ som om det var åt pipan… Hb var lågt (102) och eftersom jag förlorade ganska mycket blod under Vilhelms förlossning så var inte det så bra. Nu tog de venösa prover för att säkerställa resultatet och sedan blir det eventuellt fråga om någon form av järninjektioner. Någon med erfarenhet av det?

Hjärtljuden låg lite lågt men svarade när man petade på den lilla där inne så det var tydligen ok. Den har inte vänt/fixerat sig så nu är vi inbokade för vändningsförsök. Tydligen skall man vara fastande då det i värsta fall kan leda till att moderkakan lossnar, inte vanligt men risken finns. Någon som varit med om det här tro och kan dela med sig av sina erfarenheter? Ja men ni hör, inget piggt och peppande möte precis. Som en bonus har jag världens huvudvärk och skall in på möte i stan om någon timma, i och för sig ett roligt sådant men orken är noll!

Känns som om jag vill lägga mig ner och sova tills det är dags för den här lilla krabaten att komma ut. På måndag skall vi till specialistmödravården för en förlossningsplan/eventuell igångsättning i och med min PUPPP. Jag hoppas att jag kan få dem att gå med på en induktion i samband med vändningsförsöket några dagar senare. Vill absolut inte föda med barnet i säte. Min BM förklarade att det kan gå finfint, att man kollar av storleken på bäckenet och ser om det är möjligt med en vaginal förlossning trots allt men jag vill inte. Det handlar inte om att jag är extra rädd för att skada min egen kropp utan för att det alltid finns en risk för att huvudet fastnar när man föder med barnet i säte. Alltså, jag är övertygad om att några av er säkert har gjort det utan några som helst komplikationer men jag kan bara inte. Jag skulle inte klara av ett helt förlossningsarbete med en överhängande oro för själva slutfasen.

Ja ni hör, ingen pigg läsning det här direkt men jag hoppas verkligen att jag snart är tillbaka med en annan attityd. Behöver känna mig lite bättre till mods och det snart!

Hjälp på traven? En green smoothie à la min fina vän och grymma dietist Anna Ottosson!

Green Smoothie

70 g bladspenat

1 avokado

1 pressad lime

3 cm skalad ingefära

1 banan

1 näve fryst mango

1 skvätt apelsinjuice (jag använder brämhults)

vatten efter önskad konsistes

Det är bara att slänga alltihop i mixern och köra tills smoothien är slät. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör 🙂 Det här är egentligen till 2 personer men jag slukar lätt en sådan här alldeles för mig själv. Fast det är klart, nu är jag ju två 😉

Annons

snö, frisk luft och spa av bästa sort

Utsikten från soffan…

…och från vårt köksfönster.

Åh, vilken underbar dag jag haft. Först gos med Vilhelm när de andra var och simmade i morse och sedan en härlig frukost tillsammans med varma croissanter och härligt kaffe. Det känns så fantastiskt lyxigt att få vara här i vår lilla stuga, njuta av familjen och det fullkomligt fantastiska landskapet. Jag åker inte skidor den här gången, skulle vara så otroligt trist om jag skulle trilla eller bli påkörd såhär i slutet av graviditeten. Istället vilar jag här, kopplar av på riktigt och njuter av helt fantastiska promenader i lugn och ro. M skickar filmer från backen så det känns nästan som om jag är med och ser alla framsteg. Vilhelm susar på utan sele i år och tjejerna ger sig iväg på små äventyr, lyckan över att få känna sig lite stora. 

Idag när de kom hem från  backen hade de med sig massa godsaker från Lammet & Grisens deli samt massor av annat mumsigt som de tisslade och tasslade med. Efter en stund kom de och bjöd in mig till SPA. Jag har inte velat gå på något SPA här uppe i år av naturliga skäl, för er som läste om min PUPPP så vet ni ju att det ser ju ut som om jag har skabb typ. Dessutom gör det ont av alla sår som bildats. I vilket fall som helst så hade min gulliga Filippa tagit med sig sitt fotbad, en mycket efterlängtad julklapp, upp hit till stugan och nu var det laddat med hett vatten och bredvid stod en bricka med uppskuren frukt och ett glas bubbel. Vilhelm serverade frukten medan Lovisa tände ett doftljus och Filippa strök mig över den såriga ryggen. Så gulliga att jag inte vet vad jag skall ta mig till! Totalt bortskämd av tre små änglar!

Hoppas ni får en riktigt mysig kväll nu!

Kram

Annons

året som gått…

Hej på er finingar!

Det här med att göra någon form av summering av ett helt år känns verkligen lite märkligt. Livet bjuder ju på både upp- och nedgångar, stunder av ren glädje och de som skuggas av sorg och oro. Men på något vis vill jag bara ta det goda med mig. Den fina graviditeten som kom till oss i maj, kanske världens bästa överraskning. Kommer så väl ihåg den där dagen då solen strålade och M och jag målade och fixade i vår kommande sommarbutik. Vi höll redan på med en dröm, vi fixade iordning den där fina butiken och så mitt i allt målande plussade jag. Nu är vi snart framme vid mållinjen, 2018 kommer komma med ytterligare en fin liten familjemedlem 🙂 Vi har så mycket att se fram emot och glädjas över att jag knappt kan tro att det är sant.

Barnen har haft ett fantastiskt år fyllt av massa kul äventyr, mycket skidåkning här i Sälen och härligt sommarhäng på Västkusten. Sedan har det väl också kommit en hel del frågor om livet, varför människor väljer att skada eller döda? Tror inte någon gått opåverkad av det terrorhot vi lever med, av den enorma tragedi som drabbade Stockholm för knappt ett år sedan. Mina barn fick det väldigt nära då min förra kollegas dotter var ett av offren den eftermiddagen. Barn har ju generellt en hel del frågor kring liv och död och dessa har legat lite närmre ytan i år. Jag hoppas dock på att det goda kommer vinna och att de växer upp med att se det vackra i människor. 

I huset har det hänt massor och mer är på G! Den största förändringen är all färg jag tagit in både vad gäller väggfärg men också möbler och textilier. Känns så otroligt kul att våga ta ut svängarna lite och vårt senaste projekt med de nya sofföverdragen från Bemz kändes bara så mmmm majjigt! Skall absolut berätta mer om det en annan gång. Färgen i sovrummet var också en sån där wow-upplevelse. Jag trodde absolut att det skulle bli fint men känslan som infann sig så fort färgen kom upp är nästan obeskrivlig, det blev så ombonat och skönt att vara där uppe. Det var redan ett favoritrum men nu toppar det verkligen allt.

I början av förra året var vårt hem med i tidningen Lantliv. Reportaget däremot gjordes 2016 när vi precis var klara med utbyggnaden. Det är verkligen en resa i tiden att titta tillbaka på hur allt såg ut då… så ljust och faktiskt väldigt lantligt även om det nog aldrig var målet. Kommer ihåg att vi redan då beställt matstolarna från Gubi men att de inte kommit ännu, det stod istället 12 pinnstolar av olika slag runt det där matbordet och bidrog till den där lantliga känslan. Det var också fint men jag hade en annan vision, jag ville komma åt blandningen av sekelskifte och det moderna.

Nu i december avslutar vi med att vara med i Sköna hem och jag måste säga samma sak, så mycket har hänt och så mycket förändras hela tiden. Har man det här intresset så blir man nog aldrig klar, det går alltid att starta ett nytt projekt… Riva en vägg, måla lite, bygga till… You name it 😉 Men det har absolut varit ett riktigt kul inredningsår 2017!

Nu ser jag verkligen fram emot 2018 och hoppas på mängder av glädje, kärlek, färg, form och spännande nya inredningsdetaljer… För att inte tala om alla vår/sommarkollektioner som snart landar i min butik Decided! Det kommer bli magiskt, jag lovar!

Önskar er ett fantastiskt fint 2018 och största tacket för all den kärlek ni sprider med era underbara kommentarer både här och på Instagram! Ni är fullkomligt fantastiska 🙂

Annons

Hysterika

 Jo för här har varit ett lätt kaos den senaste veckorna. Alla har vi det ju lite extra stressigt innan jul och fullt upp med jobb, barn, klappar mm och det är man ju liksom beredd på men vad som kom som lite av en chock var en galet eskalerande klåda. Ni vet hur jag tidigare berättade att jag fått något som heter PUPPP. Inte särskilt vanligt och för både bebisen och mig helt ofarligt men oh my vilken klåda!!!

Jag har inte kunnat sova på nätterna, vaknar av att hela kroppen rycker och det känns som om jag skall brinna upp. Förra helgen var jag beredd att åka in akut till förlossningen, inte för att de kan göra något men jag var desperat. De som känner mig vet hur frusen jag är och hur jag alltid har tre lager kläder oavsett årstid men nu stod jag i vårt badrumsfönster i minus 7 grader iförd enbart underkläderna och grät. Varenda mm av min rygg, mage, nacke, vader, baksidan av låren är fyllda av små kliande prickar. Det kliar mer än man någonsin kan föreställa sig, det är galet!

Men jag måste säga att jag har världens bästa team runtomkring mig både vad gäller familjen men också läkare och barnmorskor på BB Stockholm och Kungsholmens Hudklinik. Som om min underbara barnmorska hade sett mig där i fönstret ringde hon till mig på söndagen och berättade att hon jobbade på förlossningen och hade pratat med en läkare och visat bilder av min sönderkliade kropp. Jag fick en ny typ av antihistaminer utskrivet och framförallt en början på en förlossningsplan.

Mina tidigare förlossningar har varit helt naturliga och jag har älskat det men den här gången får det bli lite annorlunda. Eftersom enda botemedlet på den här vidriga åkomman är en förlossning så kommer man nu att sätta igång mig så snart som möjligt efter v 37+0. Det var inte vad jag önskade men just nu känner jag mig otroligt tacksam över alla dessa människor som förstår, agerar och framförallt visar medkänsla i denna sjuka situation.

Överläkaren på hudkliniken fixade nya salvor och rekommenderade en kortisonkur i tablettform men inte utan att min gynekologs godkännande såklart (har valt att avvakta men jag vet att den finns där om jag får panik). Hela tiden ett team av människor runtomkring mig som gör vad de kan. Är så oändligt tacksam och lycklig över att leva här i Sverige för oavsett vad man säger och hur pressad vårdsituationen är så fungerar den när man behöver den som mest.

En gång vid en föreläsning om smärta sa vår mycket kompetenta föreläsare att det finns något som är värre än smärta och det är klåda. Jag kunde inte riktigt förstå det då men nu gör jag det verkligen. Man blir helt hysterisk och nerverna går fullkomligt bananer. Jag klipper ner mina naglar så att det inte finns något kvar men kan inte låta bli att riva och klösa ändå och då tar jag hjälp av vad jag hittar för stunden, en hårborste, handduk, gaffel… Det går inte att låta bli!

Det här var kanske inte världens mysigaste inlägg såhär innan jul men kände att jag ville förklara varför jag varit lite frånvarande här. All min energi går åt till att hålla huvudet ovanför vattenytan… Att ta hand om våra fina barn, butiken och så gott det går fixa inför jul.

Tack för att ni är världens bästa och alltid peppar!

Kram

Annons

Sovrummet

Äntligen blev det där sovrummet klart! Ni vet hur det kan vara, man får en idé och ser bilder framför sig men det tar liksom lite mer tid än man kunnat ana innan allt faller på plats. För min del handlade det om att jag inte kunde måla med färgen som jag valt eftersom jag är gravid. Brukar absolut måla med vattenlöslig färg men läste någonstans att jag skulle hålla mig borta från denna om jag hade bebis i magen och då vågade jag inte chansa. Oavsett så innebar ju det att jag var tvungen att övertyga min kära M om att det här var en bra idé och dessutom få honom att inse att det inte skulle ta en evighet.

Han är ju världens snällaste när det kommer till alla mina projekt så han hittade lite tid för någon helg sedan och det hela gick faktiskt väldigt fort. Visst blir man alltid lika förundrad över hur lite tid det faktiskt tar att måla och vilken enorm förändring det blir. Just nu känns det som om vi har ett helt nytt sovrum. Sedan är ju jag ett stort fan av att förändra med textil så självklart hade jag planerat för just det med den där väggfärgen i åtanke. Väggfärgen är för övrigt Lady mineral, St Pauls Blue, från Jotun Lady och den matchade jag alltså med härliga sängkläder i skönt linne från Lovely Linen. Det bästa med de där sängkläderna är att de finns i så många nyanser och dessutom olika tjocklekar som blir superfina när man mixar och matchar efter just sin egen idé. I mitt fall blev det ett stort påslakan av den tunnare varianten, Misty, i färgen Dawn samt ett stort påslakan av den lite tyngre/grövre varianten, Lovely, i färgen Dusty Blue. Sedan mixade jag fritt bland grå och blå nyanser när det kom till alla örngott. Vi har ju väldigt många kuddar då några av dem (de stora) dessutom fungerar som en sänggavel. De har dessutom passat perfekt de senaste nätterna då Vilhelm varit så sjuk och hostig, har bullat upp med de stora kuddarna så att han kunnat sittsova mellan oss den lilla plutten. Annars brukar jag njuta av dem lite extra på helgerna då jag gärna tar en kaffe i sängen och njuter av det där härliga helglugnet.

För att få till en liten julig känsla klickade jag dessutom hem den underbara mässingsringen Wreath (strl 40 cm) från bästa ByBinett och klädde den med eucalyptus. Alla de där fina tavlorna/posters från Tove Frank lutade jag istället mot väggarna runt sängen och det blev superfint, som en liten utställning 😉

Postade en bild på allt för någon dag sedan på Instagram och jag blev så otroligt glad över alla de hundratals fina kommentarer ni lämnade där, sann sovrumskärlek! Hoppas ni fått svar på alla frågor kring färger, sängkläder mm.

Stor kram från en sönderkliad, utmattad soon to be fyrbarnsmamma!

 

Annons