Arkiv

Att bli en stor familj

 

Tänk hur annorlunda det känns att vara gravid den här gången jämfört med när vi väntade vår lilla Filippa. Då, helt ovetande om hur det var att bli förälder, ha en familj, ta ansvar för någon annan. Den totala fascinationen över vad som hände i kroppen. Jag var så lycklig och väldigt sällan orolig, varken över hur jag mådde eller hur jag skulle klara en förlossning. Var helt enkelt ung och orädd som man skall vara.

Nu, tre barn senare och med ett helt annat perspektiv på livet känns det helt annorlunda. Egentligen borde jag ju verkligen känna mig trygg vid det här laget men alla de där ljuvliga små barnen har också gjort mig mer orolig. Plötsligt känns allting så skört. Jag funderar mycket kring hur jag skall hinna med alla, vill ju verkligen inte att de skall känna att mamma och pappa inte räcker till. Samtidigt börjar de stora verkligen bli just stora och är överlyckliga över att få ännu ett syskon. Jag menar verkligen inte att de inte kommer att behöva mig men det är ett annat behov. Tid för samtal, mys och läxhjälp måste finnas där men det går att kombinera med en amningsstund tänker jag. Det fysiska behovet är ju inte så stort när de är 12 och 8 år som för Vilhelm som bara är 4 år. Där kommer vi få pussla lite mer med goset så att han inte på något vis känner sig bortglömd.

Mycket har känts ganska overkligt med den här graviditeten och det har inte varit lika lätt att ta den till mig efter våra tidigare missfall och det som hände i somras men nu har jag äntligen fått känna mer än bara lite fladder och då blir det genast mer verkligt. Mini där inne bökar omkring och berättar att den är med vad vi än hittar på. Det är verkligen häftigt att ännu en gång få uppleva allt det här. Igår när M kom hem från sin AW la han handen på min mage medan vi låg och småpratade och helt plötsligt stannade han mitt i en mening och utbrast;

Jag kände Kerstin…

Nu är ju det bara ett arbetsnamn då vi inte vet vad det är som gömmer sig där inne men magiskt var det i alla fall! Vissa saker förändras och mycket med den här graviditeten har varit annorlunda men den där lyckan och fascinationen över vad som händer i kroppen, den finns där lika starkt nu som då.

Ha en fin kväll nu!

Annons

Magen växer och veckorna rusar fram

Kommer ni ihåg den här fina moseskorgen som jag sålde på Tradera i våras? Helt galet så testade jag positivt samma dag som det började trilla in bud på den… Vad är oddsen? Well, då blir det massa nytt till den här lilla skutten istället.

Den här veckan har verkligen rusat fram. Födelsedagar gånger två, mängder med inköpsmöten, Formex och ett antal leveranser. När min barnmorska frågade hur mycket jag jobbade nu ville jag helst inte berätta för inte kan väl 16h/dag verka vettigt. Tur som bara den för hela familjen att det här är en fas som jag vet lugnar sig om bara någon vecka eller kanske två. Känner att jag skulle behöva hitta tid för att landa i den här graviditeten.

Någon form av liten sovplats här nere känns i alla fall nödvändig. Vi får se vad det blir…

Så vad hände just nu?

Allmänt
Känner mig helt ok just nu även om jag varit lite trött under en period. Det beror nog hoppas jag helt och hållet på att mina sköldkörtelvärden har legat åt pipan och nu har min medicinering korrigerats vilket jag hoppas skall ge resultat. Hade dessutom låga järnvärden så nu knapras det Niferex igen. Tänk vad härligt det är att följas av samma läkare som haft koll på mig under de tidigare graviditeterna, han är helt underbar och får mig alltid på så bra humör. Att barnen börjat skolan/förskolan igen känns faktiskt helt ok, det gör att vi alla kommer in i ett lagom tempo med alla rutiner igen.

Magen och kroppen
Ja, magen växer så det knakar. Känns sådär lagom liten men mysig på morgonen för att förvandlas till något enormt på kvällen. Precis där den skall vara enligt barnmorskan så det känns ju fint. Än så länge känner jag bara små pirr ibland och det trots att detta är vårt fjärde barn. Var lite nojig över det men då lugnade världens bästa barnmorska mig genom att lyssna på hjärtat som pickade på med 148 slag/minut. Annars känner jag mig ganska stark. Fick dra ner på promenadtakten mot slutet av Formexdagen men annars helt ok.

Cravings
Njuter av god mat, dille på laxqueneller, och försöker att äta varierat så att den där lilla rackaren där inne skall få det så bra som möjligt. Har under hela graviditeten knaprat majskakor så det är väl det enda som varit lite knasigt.

Ha nu en riktigt mysig kväll!

 

Annons

Varför så tyst?

Ja, det är nog många som undrat lite varför här varit så tyst. Det beror helt enkelt på att när ni är här så får ni mig med allt vad det innebär. Jag har väldigt svårt att undanhålla vad som händer i mitt liv och bara dela med mig av vissa delar och just nu har det hänt väldigt mycket. En del av mig har velat dela allt med er men den andra som skyddar och är sådär orolig har velat hålla allt väldigt nära. Hoppas att ni har förståelse…

Jag är så lycklig över att äntligen kunna berätta att vi väntar vårt fjärde barn. Det har varit en bumpy ride de här första veckorna med en hel del komplikationer men nu är vi i v 15 och jag känner att det hela sakta men säkert landar i mig och känns lite tryggare. Ni som följt mig ett tag vet att vi haft två missfall efter Vilhelm och jag måste säga att det påverkat mig mer än vad jag trodde. Jag har haft väldigt svårt för att glädjas åt graviditeten och när den tog lite oväntade vändningar var det tufft att tänka positivt.

Eftersom både Micke och jag passerade 40 förra året kändes det som en bra idé med fosterdiagnostik och dessutom hade det ju kommit ett riskfritt test sedan vi var gravida med Vilhelm, NIPT. Allt man behövde göra var ett ultraljud kombinerat med ett blodprov. Vi susade iväg till Göteborg för att utföra testet där och började med ett ultraljud. Där och då konstaterades att graviditeten hade startat som en tvillinggraviditet men att den ena tvillingen hade avstannat redan i v 7. Det i sin tur gjorde att vi inte kunde genomföra nipttestet då det fanns en risk att man skulle snappa upp något från den avstannade graviditeten. Plötsligt stod vi inför betydligt mer komplicerade val och ingrepp.

Efter mycket om och men bestämde vi oss för att göra ett moderkaksprov då det kunde utföras tidigare än ett fostervattenprov. Enligt den personal vi talade med var risken för missfall ungefär den samma vid båda testen, 0,5% vilket kändes relativt tryggt även om jag var väldigt tveksam den morgonen vi skulle genomföra testet. Kanske skriver jag mer om allt som hände vid ett senare tillfälle, kanske inte men summan av allt var att sticket orsakade en blödning i livmodern, ett hotande missfall och en inläggning på gyn.

Tiden som följt har varit fylld av oro men också en kamp för att få behålla det här lilla livet. Extremt mycket vila för en egenföretagare/trebarnsmor med sommarbutik, är evigt tacksam för min underbara familj som hjälpt mig med i princip allt! Världens bästa man och systerson som flyttade ner i butiken och hjälpte till att sälja barnkläder och resten av min stora familj som tog hand om mig och barnen.

Jag medicinerar fortfarande och enligt läkaren som utförde testet kan jag (relaterat till blödningen) betrakta det här som en vanlig graviditet först efter genomfört ultraljud runt v 18 men vi går på regelbundna ultraljud redan nu på det sjukhus där testet genomfördes och hittills har det sett bättre ut för varje gång.

Äntligen har jag börjat prata om graviditeten vilket gör att den känns mer och mer verklig för var dag som går. Nu hoppas jag kunna vända 15 veckor av turbulens till en alldeles fantastisk graviditet. Håll tummarna med mig nu så hejarr vi på mini i den här kampen!

Kram

Annons