Vår sista och alldeles magiska förlossning

Hej på er!

Tänk, nu är vi en fyrbarnsfamilj. Kan inte riktigt smälta det, så magiskt, en enorm lycka… Trots att vi varit med om det flera gånger nu så är man aldrig riktigt beredd på den där enorma kärleken som bara växer med varje barn.

Ni är så många som skickat helt underbara hälsningar till oss de senaste veckorna och jag känner en så enormt stor tacksamhet och glädje över att ha just er som följare här inne och på Instagram. Så mycket stöd, kärlek och omtanke att jag knappt kan förstå det. Ett stooort och kärleksfullt tack till er ❤ Tack för alla fina tips när jag var dålig , tack för alla peppande ord och tack för alla ljuvliga kommentarer när hon väl kom till oss.

Tänkte att ni ville höra lite om förlossningen? Den magiska… Vår sista förlossning, för så är det ju. Det blir inga fler barn här, hon är vårt sista lilla mirakel. Vi är ju båda 41 år nu så det här får ju bara ses som en enorm bonus. Tänk, den här underbara resan som började när vi var 26 år och träffades i ett varmt Barcelona. Den som gav oss Filippa när vi var 29, Lovisa när vi var 32, Vilhelm när vi var 37 och nu den här fina ljuvliga flickan samma år som vi varit tillsammans i 15 år. Jaja, svävar ut lite i min kärleksbubbla… Förlossningen var det ju😊

Det började i alla fall på kvällen den 6:e februari med att värkarna satte igång. Egentligen hade de startat redan torsdagen före men helt lagt av efter några timmar. Nu däremot var de regelbundna med 15 minuters mellanrum från eftermiddagen tills någon gång på onsdag morgon då de började komma lite tätare. Vi hade lite uppesittarkväll med barnen och tittade på när Elon Musk skickade upp sin Tessla i rymden med Spaceman i förarsätet till tonerna av David Bowie… Episkt! Fick lite feeling från när jag som 20-åring satt under takåsarna i Paris och lyssnade på den låten. Då visste jag inte alls vart mitt liv skulle ta mig, hur magiskt allt skulle bli efter bara några år, att jag skulle stå här och känna att mitt fjärde barn snart skulle komma till oss… till mig och min underbara familj.

På morgonen hade mamma och pappa kommit ut för att ta hand om alla barn och tjejerna som helt förstod vad som höll på att hända skuttade iväg till skolan med extra pirr i magarna.

Eftersom vi varit med om det här några gånger nu och jag vet att min latensfas brukar vara ganska lång gick vi omkring där hemma och väntade, hade ont, rullade höfter (som ett evighetstecken) och försökte mysa lite mellan värkarna men någon gång efter lunch kände jag att det var dags att åka in. M ringde BB Stockholm och till min stora glädje fick vi plats precis som planerat. Filippa är född i Södertälje då det var fullt i hela Stockholm när hon kom men de andra är födda på BB Stockholm och vi har haft helt fantastiska förlossningar där. Trodde faktiskt inte att jag kunde vara med om något bättre men den här förlossningen var magisk.

Med det menar jag inte att det var smärtfritt, det gör ju ont att föda barn liksom men det här var faktiskt första gången som jag helt valde att lyssna på kroppen och jobba med den istället för att medvetet eller omedvetet kämpa emot. Med Vilhelm tex så älskade jag att sitta på en pilatesboll och liksom rulla med höfterna så det var vad jag bad om så fort de bekräftade att jag var 6 cm öppen och skulle få stanna 😊 Den där bollen, lite akupunktur och lustgas gjorde precis det jag trodde att jag ville… Det lugnade ner smärtan och allt kändes plötsligt mer än hanterbart. Kruxet var att det liksom blev för bekvämt. Jag kände att det gick för långsamt, att jag skulle fastna där på bollen i flera timmar utan att det skulle hända ett smack.

Istället bad jag M sätta på David Bowie för att få lite raketfeeling från gårdagen, reste mig från bollen och började sjunga och dansa. Ok, jag hör att det där låter sjukt flummigt men det var så grymt! Med mig på mitt lilla party hade jag världens bästa personal! Barnmorskan Annika, undersköterskan Anneli och grymma grymma barnmorskestudenten Ayan. Finns det något jag verkligen rekommenderar så är det att tacka ja till studenter. De är så himla sugna på sitt blivande yrke och kommer in med en fantastisk energi och ett helt outstanding engagemang!

Ayan och jag blev bästa teamet och till tonerna av David Bowie och Håkan Hellström dansade vi ner lilla mini längre och längre ner i den där kanalen! Alltså en sån love story! Det var inte på något vis så att vi hoppade omkring där inne i rummet med händerna vevandes i luften men oj vad vi rullade höfter, sjöng och vildansade mellan värkarna. Vilken skillnad! Jag jobbade med mini istället för att se smärtan som ett hot och spjärna emot. Sedan måste jag erkänna att lustgas också är en grymt bra smärtlindring 😉

Själva krystningsarbetet var över på 8 minuter och ut kom världens finaste lilla tjej. Inte Carl-Johan som vi trodde utan en alldeles underbar liten flicka… Vi provar lite olika namn just nu och jag lovar att berätta när mini slutar heta just mini och får sitt riktiga lilla namn.

De senaste veckorna har fyllts av kärlek men också ångest och oro då amningen verkligen inte varit en lätt match den här gången. Jag har fått kämpa som aldrig förr och helt lägga undan allt annat. I natt var första gången sedan de första dagarna som hon druckit ordentligt från mitt bröst. Hoppas att jag snart kan lägga pumpen åt sidan och helt övergå till amning men tar en dag i taget. Känner att vi får ta den delen en annan gång. Nu skall jag snusa på mini och tanka mig full av kärlek❣