Hysterika

 Jo för här har varit ett lätt kaos den senaste veckorna. Alla har vi det ju lite extra stressigt innan jul och fullt upp med jobb, barn, klappar mm och det är man ju liksom beredd på men vad som kom som lite av en chock var en galet eskalerande klåda. Ni vet hur jag tidigare berättade att jag fått något som heter PUPPP. Inte särskilt vanligt och för både bebisen och mig helt ofarligt men oh my vilken klåda!!!

Jag har inte kunnat sova på nätterna, vaknar av att hela kroppen rycker och det känns som om jag skall brinna upp. Förra helgen var jag beredd att åka in akut till förlossningen, inte för att de kan göra något men jag var desperat. De som känner mig vet hur frusen jag är och hur jag alltid har tre lager kläder oavsett årstid men nu stod jag i vårt badrumsfönster i minus 7 grader iförd enbart underkläderna och grät. Varenda mm av min rygg, mage, nacke, vader, baksidan av låren är fyllda av små kliande prickar. Det kliar mer än man någonsin kan föreställa sig, det är galet!

Men jag måste säga att jag har världens bästa team runtomkring mig både vad gäller familjen men också läkare och barnmorskor på BB Stockholm och Kungsholmens Hudklinik. Som om min underbara barnmorska hade sett mig där i fönstret ringde hon till mig på söndagen och berättade att hon jobbade på förlossningen och hade pratat med en läkare och visat bilder av min sönderkliade kropp. Jag fick en ny typ av antihistaminer utskrivet och framförallt en början på en förlossningsplan.

Mina tidigare förlossningar har varit helt naturliga och jag har älskat det men den här gången får det bli lite annorlunda. Eftersom enda botemedlet på den här vidriga åkomman är en förlossning så kommer man nu att sätta igång mig så snart som möjligt efter v 37+0. Det var inte vad jag önskade men just nu känner jag mig otroligt tacksam över alla dessa människor som förstår, agerar och framförallt visar medkänsla i denna sjuka situation.

Överläkaren på hudkliniken fixade nya salvor och rekommenderade en kortisonkur i tablettform men inte utan att min gynekologs godkännande såklart (har valt att avvakta men jag vet att den finns där om jag får panik). Hela tiden ett team av människor runtomkring mig som gör vad de kan. Är så oändligt tacksam och lycklig över att leva här i Sverige för oavsett vad man säger och hur pressad vårdsituationen är så fungerar den när man behöver den som mest.

En gång vid en föreläsning om smärta sa vår mycket kompetenta föreläsare att det finns något som är värre än smärta och det är klåda. Jag kunde inte riktigt förstå det då men nu gör jag det verkligen. Man blir helt hysterisk och nerverna går fullkomligt bananer. Jag klipper ner mina naglar så att det inte finns något kvar men kan inte låta bli att riva och klösa ändå och då tar jag hjälp av vad jag hittar för stunden, en hårborste, handduk, gaffel… Det går inte att låta bli!

Det här var kanske inte världens mysigaste inlägg såhär innan jul men kände att jag ville förklara varför jag varit lite frånvarande här. All min energi går åt till att hålla huvudet ovanför vattenytan… Att ta hand om våra fina barn, butiken och så gott det går fixa inför jul.

Tack för att ni är världens bästa och alltid peppar!

Kram

Annons

Sovrummet

Äntligen blev det där sovrummet klart! Ni vet hur det kan vara, man får en idé och ser bilder framför sig men det tar liksom lite mer tid än man kunnat ana innan allt faller på plats. För min del handlade det om att jag inte kunde måla med färgen som jag valt eftersom jag är gravid. Brukar absolut måla med vattenlöslig färg men läste någonstans att jag skulle hålla mig borta från denna om jag hade bebis i magen och då vågade jag inte chansa. Oavsett så innebar ju det att jag var tvungen att övertyga min kära M om att det här var en bra idé och dessutom få honom att inse att det inte skulle ta en evighet.

Han är ju världens snällaste när det kommer till alla mina projekt så han hittade lite tid för någon helg sedan och det hela gick faktiskt väldigt fort. Visst blir man alltid lika förundrad över hur lite tid det faktiskt tar att måla och vilken enorm förändring det blir. Just nu känns det som om vi har ett helt nytt sovrum. Sedan är ju jag ett stort fan av att förändra med textil så självklart hade jag planerat för just det med den där väggfärgen i åtanke. Väggfärgen är för övrigt Lady mineral, St Pauls Blue, från Jotun Lady och den matchade jag alltså med härliga sängkläder i skönt linne från Lovely Linen. Det bästa med de där sängkläderna är att de finns i så många nyanser och dessutom olika tjocklekar som blir superfina när man mixar och matchar efter just sin egen idé. I mitt fall blev det ett stort påslakan av den tunnare varianten, Misty, i färgen Dawn samt ett stort påslakan av den lite tyngre/grövre varianten, Lovely, i färgen Dusty Blue. Sedan mixade jag fritt bland grå och blå nyanser när det kom till alla örngott. Vi har ju väldigt många kuddar då några av dem (de stora) dessutom fungerar som en sänggavel. De har dessutom passat perfekt de senaste nätterna då Vilhelm varit så sjuk och hostig, har bullat upp med de stora kuddarna så att han kunnat sittsova mellan oss den lilla plutten. Annars brukar jag njuta av dem lite extra på helgerna då jag gärna tar en kaffe i sängen och njuter av det där härliga helglugnet.

För att få till en liten julig känsla klickade jag dessutom hem den underbara mässingsringen Wreath (strl 40 cm) från bästa ByBinett och klädde den med eucalyptus. Alla de där fina tavlorna/posters från Tove Frank lutade jag istället mot väggarna runt sängen och det blev superfint, som en liten utställning 😉

Postade en bild på allt för någon dag sedan på Instagram och jag blev så otroligt glad över alla de hundratals fina kommentarer ni lämnade där, sann sovrumskärlek! Hoppas ni fått svar på alla frågor kring färger, sängkläder mm.

Stor kram från en sönderkliad, utmattad soon to be fyrbarnsmamma!

 

Annons

den där färgen…

Hej på er,

Hoppas ni har en mysig lillördag! Onsdagskvällar brukar vara ganska hektiska för oss med tjejerna på ridning till en bit in på kvällen. Det gäller att få till det där med middag och lite snabbt gos innan det är dags att lägga dem. Tycker det är såå viktigt att hinna med att höra om deras dag och samtidigt komma i säng i tid för läsning och mys. Ja ja, det skall nog gå bra idag också 😉

Ni är så många som kommenterat vårt hus de senaste dagarna och jag blir så glad över alla era fina ord, de går rakt in i hjärtat. Några av er har undrat över den gröna färgen så jag tänkte att det är bäst att ge er lite info.

Länge var vi helt inställda på att måla huset ljust gult men efter en miljard försök att hitta den där perfekt gula gav vi upp. Antingen blev den för ljus eller för beige eller för illig… You name it. Dessutom sa flera färghandlare att det var den svåraste färgen att måla med, att det var väldigt svårt att nå målbilden. Men det var bra, det fick mig att öppna upp sinnet och se nya möjligheter. Vi tog flera turer till massa mysiga områden och spanade på sekelskiftesvillor för att få ordentligt med inspiration. Nuförtiden hade jag säkert spanat runt på Instagram men det här var före min instatid så det blev turer med bilen ;-).

En dag när vi var ute och körde i Stocksund hände det plötsligt. Huset bara stod där alldeles underart grönt med vita knutar… Vi tog flera turer och tittade på huset i olika ljus och tider på dygnet och blev helt sålda. Efter lite efterforskningar fick vi tag i den före detta ägaren till huset som turligt nog hade kvar färgkoden. Det blev startskottet till en lång färgresa där vi skulle hitta motsvarande färg i linoljefärg. Ibland är det så härligt när man då träffar galet kunniga människor som hittar de där perfekta lösningarna. För oss blev det en underbar man på Kulturhantverkarna vid Norrtull 🙂 Han hjälpte oss att hitta den perfekta nyansen också i linoljefärg och det blev verkligen över all förväntan. Redan efter de första strykningarna visste jag att vi skulle komma att trivas med den här färgen och vi har verkligen aldrig ångrat oss att vi gick från gult till grönt. Färgen känns välkomnande både under sommar och vinter och den går fint ihop med den engelskt röda färgen som vi har på dörrar och spröjs. 

Så vad var det för färgkod då?

NCS S5030-G50Y

Där har ni den, vår gröna fasadfärg som gjorde att huset plötsligt kändes som hemma… A true love story!

Ha en riktigt mysig kväll nu!

Kram

Annons

PUPP

 Hej bästa ni!

Japp, igår var jag hos hudläkaren för att få hjälp med min enorma klåda. Alltså det går verkligen inte att beskriva hur fasansfull den är. Min mage ser ut som om den hade vattkoppor och det kliar något helt vansinnigt. Well, det blev i alla fall ett besök hos Kungsholmens hudklinik för bedömning. Väl där träffade jag en herrans massa läkare och studenter som alla ville ta sig en titt på denna prickiga mage 😉

Resultatet? Med största sannolikhet har jag PUPP, Pruritiska urtikariella papler, som är något som drabbar 1/300 gravida…

Tillståndet uppstår under tredje trimestern. Det ger intensiv klåda med utbrott av nässelutslagsliknande förändringar och prickar (papler) med eller utan röda hudområden. Utslaget uppträder först på buken, ofta samtidigt med bristningar, och ibland drabbas även armar och ben. Ansiktet drabbas vanligtvis inte.

Där ser man! Nu har ju inte jag några bristningar (brukar aldrig få) och dessutom började det redan runt v  18 men det trodde fortfarande att det var detta det handlade om. Läkaren sa att det inte var en vidare kul diagnos att ge då det tyvärr inte kommer försvinna förrän efter mini tittat ut men att det i alla fall är ofarligt för både den och mig. Ofarligt, ja, men jag kommer förlora förståndet om det skall hålla på såhär i två månader till! Huh… Skall i alla fall tillbaka snart igen för biopsi (ett litet hudprov) så att de kan få diagnosen bekräftad.

Så, nu till dilemmat, eller det är det väl egentligen inte men jag tycker inte om tanken på för hård medicinering när jag är gravid. Hittills har jag ätit Tavegyl och smort med en mild kortisonkräm utan vidare resultat. Nu har jag fått en starkare kortisonkräm, mer Tavegyl och dessutom antibiotika då magen/ryggen är full av sår som kan bli infekterade. Jag brukar känna en enorm trygghet i vad läkare ordinerar och sväljer utan att ifrågasätta nämnvärt, det är ju trots allt de som sitter inne med kunskapen men usch vad det känns trist när det inte längre handlar om enbart min kropp. Samtidigt är det ju inte bra att utsätta kroppen för all den stress det innebär att ständigt känns sig på bristningsgränsen eller för bakteriella infektioner för den delen.

Har någon av er erfarenhet av denna åkomma? Vad hände? Hur fick ni lindring? Blev det bättre efter förlossningen?

Ja, ni hör jag har hundra frågor men det är ju bara för att jag känner mig lätt desperat.

Nu väntar eftermiddagsfix följt av nattarbete (likadant varje år) då det är dags att slå in årets paketkalender. Planen var att fixa det dagtid men det blev VAB istället, mellantjej med ont i magen…

Ha en fin kväll bästa ni!

Annons

V 31 – mini och jag

Åh wow säger jag bara… Vilken tur att jag kom iväg igår! Så mycket fina människor som alla kämpar för ett och samma mål, mer nätkärlek 🙂 En helt underbar och så inspirerande kväll helt enkelt!

Om jag känner av det idag? Oh, yes… Den här mammakroppen är helt galet trött men det kan ha lite att göra med att jag knappt sov inatt, vaknade av att jag klöste mig själv så fort täcket kom åt magen. Det är såå jobbigt, trodde aldrig att klåda kunde kännas så här. Jag vet att jag klagar och det är verkligen inte så jag vill att det skall vara här inne men det har tagit över hela min tillvaro. Det skall bli så otroligt skönt att få träffa en specialist som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Läkaren på MVC misstänker att det trots allt handlar om PUPP, de trodde ju inte det först men vi får se. 

I övrigt mår vi riktigt fint bebisen och jag 🙂 Mini dansar runt på kvällarna och jag är lika fascinerad varenda gång. Det börjar bli så verkligt, jag kan liksom se hur mysigt det kommer bli och har t.o.m börjat köpa hem lite fina små babygrejer… Kärlek! Hur gör ni? Väntar ni till efter förlossningen eller är allt fixat och klart när ni kommer hem från BB? Jag som trodde att jag skulle vara lite cool och vänta med en hel del har plötsligt hamnat i en riktig boa-fas!

Jag är inte ensam dock, barnen längtar och pratar så mycket om sitt lilla syskon!

Vad gäller mat och cravings måste jag säga att denna graviditet varit ganska lugn bortsett från den där kiwiperioden. Jag längtar precis som alla andra efter glögg och lussebullar men inget annat speciellt just nu. Vad gäller det där med mat, vikt och graviditet så är jag lite kluven. Tycker efter tre graviditeter att det där brukar reglera sig själv, både viktuppgången under graviditeten och viktnedgången efteråt. Däremot tycker jag alltid att det är så sjukt märkligt med de där rekommendationerna om vad man behöver i form av extra matintag under graviditeten. De första tre månaderna står det att det räcker med en extra frukt om dagen… En frukt! För mig är det just de första månaderna som jag är som allra hungrigast, som jag känner att jag behöver riktigt mycket mat, inte frukt. Alltså visst, frukt är gott och bra men de där månaderna i början så skriker min kropp efter husmanskost 🙂 Jag har gått upp lite olika under graviditeterna, mellan 11-17 kg och efter varje graviditet så försvinner den där extravikten under amningsperioden. Ibland t.o.m lite till så tror verkligen att det är bra om man kan lyssna till sin kropp och inte vara för hård mot sig själv, man skall ju orka med alla sömnlösa nätter och långa amningsperioder.

Ja ja, det är helt klart ett känsligt ämne men jag försöker att inte stirra mig blind på vad en våg säger utan lyssna till hur jag mår…

Nu skall jag packa era fina ordrar från shoppen, hänga här i butiken en stund till och sedan ta mig hem till lite fredagsmys med la familia… Så härligt!

Kram på er!

Annons